Vi och dem

I dagarna blir vår nya lekpark klar. Och vilken lekpark. Här finns indiantält, teaterscen, grejer som snurrar, gungar och studsar. Här finns stubbar att hoppa på, stenar att gömma sig bakom och träd att klättra i. Dessutom ligger den bara 150 meter från vårt hus. Och den som genom åren följt Idépappan känner till min passion för bra lekplatser.

Så inte mycket att klaga på. Eller?

Jo en sak. Ingen har frågat mig. Eller våra barn för den delen. Plötsligt står den bara där, lekplatsen. 150 meter från vårt radhus och inom krypavstånd från andra. Och ingen har frågat om vad vi som bor här vill ha.

När vi bodde mitt inne i centrum kändes det inte lika konstigt att ingen frågade. Men likväl var det en liten kamp att bara få ställa en låda med leksaker på lekplatsen i närheten. Och att få dela en leksaksbod med det närliggande kommunala dagiset var lönlöst. Vilket gjorde att de leksaker vi skramlade ihop till i vår lilla lekplatsförening hade en halveringstid på fyra till sex månader.

Har kommunens verksamheter inte längre något att göra med medborgarna? Var finns åtminstone ett försök till dialog?

Med mitt arbete med Myblock har jag lärt mig rätt mycket om lokalsamverkan. Vad svårt det är och vilken kraft som krävs. Men också vilka styrka det ger när folk känner sig involverade. Vilken känsla av kontroll de får om bara någon visar att de lyssnar på dem.

Vem ska ta ansvar för lekplatsen? När någon klottrar, vems problem är det då? Vem plockar glasspapper? Kanske till och med lagar något om det går sönder. Tanken brukar vara att medborgarna inte ens ska ringa in och felanmäla (för då hade man väl satt ut ett telefonnummer på lekplatserna). Utan att kommunproffsen, utan att beblanda sig med brukarna, gör sina rundor och rutinmässiga checkar.

Det är inte undra på att det ibland känns kallt.

Men nu har vi i alla fall kanske stans finaste lekplats och det är jag självklart väldigt glad för. Tack för det Göteborgs Stad.

PS. Oj glömde. Jag är ju Idépappan, jag fokuserar på lösningar inte problem. OK. Lägg en lapp i våra lådor, sätt upp en skylt några veckor innan bygget. Ni behöver inte fråga om allt, det räcker med att vänligt ansikte som sitter på en riktig människa kommer ut och berättar, lyssnar och tar till sig de tankar människor har.