Allt om barn publicerar en lista som man själv skulle vilja skrivit. Hur man får stopp på barnens utbrott. Jag tror att jag praktiserat precis samtliga strategier (läs den, gärna i lugn och ro, den är värd att begrunda).
Jag skulle vilja lägga in ett snustorrt 11e bud:
"Undvik utbrottet från första början"
Löjligt javisst. Men de senaste åren så är det något som slagit mig rätt ordentligt när utbrotten kommer: Jag såg dem komma. Ungefär som regntunga moln på midsommarafton har de glidit in. Själv har man tänkt att inte kan det väl....jo det kan det!!
De är trötta, hungriga, har varit med om massa på dagis, är längtiga...
Det händer i väderleken, det händer i relationer, i jobbet, med barnen och i VM-kval. Du ser att det här blir inte bra. Tricket är att orka agera. Det tråkiga är att du inte märker hur stor belöningen är när du lyckas. Det inser du först när du misslyckats. Igen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)


1 kommentarer:
Så sant men precis som med regnmolnen så sitter man ju gärna kvar där med sillen o nubben o hoppas innerligt att det stannar vid hotfullt. Tills det öser ner..
Skicka en kommentar