Men denna gång var det en vänlig själ som hittat 6-åringens mössa. Jag lät nog lite förvirrad. Inte minst när jag frågade hur den såg ut, ungefär som om jag inte litade på henne, att hon kanske hittat någon annans mössa, eller som om jag skulle bedöma om det var värt att åka och hämta den.
Det var vår mössa. Och hon hade fäst den i en parkbänk i hörnet Ståthållaregatan och Oxhagsgatan i Majorna.
I all förvillelse fick jag inte hennes namn. Och dolt nummer är inte mycket gå på. Och det kändes så tomt.
Inte så att hon räddat livet på våra barn men hon tog sig besväret att ringa mig (tre gånger, om det inte var tandläkaren de andra gångerna). Och hon hade tålamodet att förklara Majornas geografi för mig. Med tanke på hur många namnade grejer som aldrig kommit åter gäller det inte alla människor.
Så då fick jag också idén att man borde han någon form av virtuell anslagstavla där man kunde posta personens namn och säga tack. Kanske skicka en liten digital present som på Facebook, en champagneflaska eller varför inte en låt på Itunes eller en ljudnovell.
Typ upphittat.nu. Eller borttappat.nu . Adresserna är lediga otroligt nog. Där skulle man i så fall även kunna märka ut hittade grejer på Google Maps, efterlysa sina egna borttappade grejer etc.
Men. Tills någon fixat den sajten. Till dig snälla kvinna som ringde. Om du läser Idéppan. Tack!
Och ett tack och en puss till Idémamman som namnat alla grejer.
Vad sa 6-åringen då. Tack? Nix.
"Varför är den blöt?"
"Var så god", sa jag
1 kommentarer:
Man blir lixom glad i själen över att det finns folk som orkar engagera sig i en borttappad mössa.
Skicka en kommentar