Idépappan

Spelidéer

2009-12-18T07:46:00.000+01:00

Vi Föräldrar har gjort en topplista över bästa barnspelen. Vinnare är bl a spelet Miljöbovar där barnen får leta sopor och lära sig att återvinna dessa. Och eftersom jag själv jobbar med återvinning- och hållbarhetsfrågor (och dessutom spel)känns det jätteskoj, både att man gjort det från första början och att det är bra.

Men borde man inte kunna jobba vidare på idén. Här är några idéer:

Städpoliserna - Spelas i barnens egna rum. Går ut på att så fort som möjligt städa sitt rum genom att ställa tillbaka saker där de en gång varit och sortera Lego-bitar, Cars-bilar, tuschpennor o dyl i rätt ordning. För varje pjäs man sätter tillbaka får man ta ett sifferkort med värden från 1-10. Den som får mest vinner. 1-5 spelare Lämpligt från 3 till 20 år.

Tysta spelet - Ett flexibelt spel som kan spelas i bilen (t ex medan pappa pratar i telefon), hemma (i samband med middag) eller på restaurang. Deltagarna drar varsitt kort med en grimasch som man ska göra för att få den andra att säga något. Alla måste vara tysta. 2-4 spelare.

Dress for success - Klä dig så fort du kan. Man drar kort för top, byxor och strumpor. Sen är uppgiften att så snabbt som möjligt klä sig så likt som möjligt på bilden. Försten som klätt på sig får mest poäng. Sen görs viss bedömning av färgmatchning och svårighetsgrad (t ex antal knappar). 1-4 spelare.

För stora

2009-12-14T19:05:00.000+01:00

Det är mycket Lego på den här bloggen. För det är mycket Lego i den här familjen. Framförallt på andra våningen där våra två knattar bor. Men ärligt talat ligger det rätt mycket Lego på första och tredje våningen också. Det är Lego överallt. Lego Star Wars, Lego Power Miners, Lego Indian Jones, Lego City, Lego Agents, Lego Space Police och Lego Pirates. Lego, Lego, Lego.

Trots att man själv kan bli saligt trött på det och känna att Legomaterialismen gått helt över styr så har länge gått och grunnat på ytterligare ett Lego: Lego för vuxna.

Tänk att få bygga sitt eget hus i Lego. Det låter väl urfjantigt men jag skulle tycka att det var otroligt avkopplande och rätt kul.

Och så mycket riktigt, i Paris hittade jag dessa modeller:

Mindstorms är ju känt, men nu kommer fler och fler modeller för 16 och uppåt. Och titta på bilden, ingen tvekan vem som är målgruppen här.

Jag låter det här inlägget vara ett avstamp för en vidare Idépappa. En som inte bara är pappa. Men som ändå har massa idéer.

Det kommer mera.

Demokratisera ljudet

2009-10-23T12:07:00.002+02:00

(barnen på bilden har tyvärr inget med våra ungar att göra)

Hade en härlig morgon i Hagakyrkan i Göteborg där våra barns skola traditionsenligt firar FN-dagen (i år en dag i förväg). Barnen var jätteduktiga och i en skola med barn från 3 till 15 år blir det blandat sött och starkt. Fast även en del surt. Inte så mycket pga barnen, utan snarare det tekniska arrangemanget. I körer med blandat solo och gemensamma prestationer blev ljudmattan som en EKG-kurva hos någon med hjärtflimmer. Oförstärkt blir för lågt och förstärkt för högt.

Varför har vi inte kommit längre här?

Medan visuella tekniker som digitalt foto och video, desktop publishing (som det hette en gång) och nu senast bloggverktyg och enkla webbsideverktyg gjort att alla numera kan få till ganska fina presentationer och bilder har ljudet förblivit proffsens marknad.

Tänk en enkel ljudanläggning som utan problem kunde administreras av både lärare och elever, med enkelt utplacerade mikrofoner och sensorer som automatiskt kände av ljudnivåer och förstärkte dessa till ett optimalt ljud för åhörarna. Som inte krävde fummel med myggor, överlämning av mikrofoner och ständiga felsökningar.

Då skulle alla barn kunna låta som dem i High School Musical eller den där Gospelkören vi alla vill känna glädjen med.

Lite är vi ju på rätt väg med Sing Star, Guitar Hero och andra Kareoke-program där våra röster kan förbättras och anpassas. Men det är ju fortfarande inte till någon hjälp för en större publik.

Det är roligt att uppträda. Tycker jag. Och det är kul att kolla på barn som älskar att göra det (och dem som inte gör det). Men det hade varit ännu roligare för alla om det var lätt att skapa proffsigt ljud.

Världens roligaste extrajobb?

2009-10-22T23:09:00.000+02:00

Jag slutar aldrig att förundras över hur mycket pengar företag lägger på marknadsmaterial som i många fall i princip ser likadant ut som konkurrenternas. Inte är det billigt heller.

De borde tänka Lego istället.

Tänk t ex att gå in på en bobutik som JM, Skanska etc och få se hela det aktuella sortimentet i Lego. Det känns lite annorlunda. Och dessutom kunde ungarna få något att göra medan man blir uppkrokad.

Och, nu till det roligaste. Istället för ett par 100 000 till dyra byrån ger man ett par 10 000 till några ungar som får sitt första extrajobb - att bygga Lego!

Tillsammans med ändå isär

2009-10-21T23:47:00.000+02:00

Vi har fått pastaproblem i familjen. Förr, BC (before children), räckte ett pastapaket till två måltider för två. Aldrig blev några slattar kvar. Nu går det åt 2/3 av varje sort när vi äter. Vilket innebär att vi har fullt med massa olika pastakartonger med en tredjedel kvar.

Kan man inte blanda då? Inte jag. Jag är rättningsbög. Jag klagade redan som 6-åring på mamma när hon blandade olika besticksserier till lunchen. Jag gillar inte när ungarna blandar Star Wars-Lego med Indiana Jones. Och absolut inte Duplo och vanligt Lego. Att äta blandade pastasorter är fullständigt omöjligt för mig.

Dessutom är det inte alltid ungarna gillar samma pasta som vi. Speciellt inte långa varianter.

Men lat som jag är vill jag inte koka upp flera kastruller. Så då till min senaste idé:

Pastaavskiljaren.

Tänk er en tekula. Som är fem gånger så stor. Fyll den med kidsens makaroner och stoppa ner den i vuxen tagliatelli.

Med den skulle man även kunna koka morötter tillsammans med potatisen och ändå kunda servera dem åtskilda.

Kommer den lovar jag att köpa.

Gjort för att slängas!

2009-10-13T16:57:00.000+02:00

Den här gillar jag. Stolar som tål behandling av barn. Och när de är klara med dem lägger man den i pappersåtervinningen. De kan göra sånt som barn gör med stolar. Kasta dem (vilket inte gör ont), rita på dem (vilket är lätt och inbjudande). De är gjorda för att konsumeras.

Lillstol som den heter är designad av Stina Svalin och Mats Gylldorff genom deras egna företag GylldorffSvalin. Den är gjord i återvunnet papper och kan därmed betraktas som ett praktexempel på designfilosofin Cradle-to-cradle som jag själv är väldigt glad åt.

Ni hittar den på www.gylldorffsvalin.com . Tyvärr är den fortfarande lite dyr, 400 kronor. Men det är bara för att de gör korta serier. Så se till att fråga runt så att de vågar gå på större volymer.

Ingen Astrid i år heller

2009-10-08T13:33:00.001+02:00

Herta Müller blev det som i år kasserade in 10 miljoner och ett pris ur kungens hand.

Äntligen! Välförtjänt!

Äh. Skoja bara. Vem är hon? Varför får inte Astrid Lindgren priset? Postumt. Det tycker i alla fall Aftonbladets läsare.

Själv tycker jag att idén att ge Astrid Lindgren Nobelpriset, död eller levande, är en fullständigt infantil tanke. Det handlar om helt skilda saker. "Men hon har ju betytt så mycket för världens barn". Tja, varför inte ge George Lucas fysikpriset för sina special effects i Star Wars. Eller Dr Ruth medicinpriset för att hon undervisat världen i säker sex.

Om du inte råkar ha läst Herta Müllers samlade verk kan det ju bero på att du själv inte är tillräckligt bevandrad i litteraturen. Det är inte jag t ex. Den enda författare jag lyckats pricka in innan han fick priset var JM Coetzee. Själv har jag heller inte haft några invändningar mot valet av fysik-, kemi- eller medicinpristagare. Av exakt samma skäl - jag kan inte tillräckligt mycket.

Däremot håller jag med om att Astrid Lindgren liksom många andra barnboksförfattare, filmskapare och andra personligheter som har haft mycket stor betydelse för världens barn. Och har man stor betydelse för barnen är det min absoluta övertygelse att man haft stor betydelse för världen.

Så varför inte instifta ett stort saftigt pris för människor som ger barn lycka. Och då inte någon löjlig Finlandskryss som pris eller middag med övernattning på Grythyttan. 10 miljoner ska de ha. Eller 20. Vi har ju gjort det lite av en svensk specialitet med priser. Nobelpriset, Polarpriset och lite vatten- och miljöpriser i Stockholm och Göteborg. Så om Astrid inte fick Nobelpriset kan hon väl stå bakom ett Lindgrenpris. Fast då har hon väl inte testamenterat sina stålar till detta förvisso. Vilket ju är en inte oviktig detalj i sammanhanget.

Borttappat.nu

2009-10-07T20:23:00.001+02:00

Dolt nummer. När det står så är det aldrig bra. Brukar antingen vara tandläkaren eller Skatteverket.

Men denna gång var det en vänlig själ som hittat 6-åringens mössa. Jag lät nog lite förvirrad. Inte minst när jag frågade hur den såg ut, ungefär som om jag inte litade på henne, att hon kanske hittat någon annans mössa, eller som om jag skulle bedöma om det var värt att åka och hämta den.

Det var vår mössa. Och hon hade fäst den i en parkbänk i hörnet Ståthållaregatan och Oxhagsgatan i Majorna.

I all förvillelse fick jag inte hennes namn. Och dolt nummer är inte mycket gå på. Och det kändes så tomt.

Inte så att hon räddat livet på våra barn men hon tog sig besväret att ringa mig (tre gånger, om det inte var tandläkaren de andra gångerna). Och hon hade tålamodet att förklara Majornas geografi för mig. Med tanke på hur många namnade grejer som aldrig kommit åter gäller det inte alla människor.

Så då fick jag också idén att man borde han någon form av virtuell anslagstavla där man kunde posta personens namn och säga tack. Kanske skicka en liten digital present som på Facebook, en champagneflaska eller varför inte en låt på Itunes eller en ljudnovell.

Typ upphittat.nu. Eller borttappat.nu . Adresserna är lediga otroligt nog. Där skulle man i så fall även kunna märka ut hittade grejer på Google Maps, efterlysa sina egna borttappade grejer etc.

Men. Tills någon fixat den sajten. Till dig snälla kvinna som ringde. Om du läser Idéppan. Tack!

Och ett tack och en puss till Idémamman som namnat alla grejer.

Vad sa 6-åringen då. Tack? Nix.

"Varför är den blöt?"

"Var så god", sa jag

Vi vet vad du vill ha!

2009-10-07T06:38:00.001+02:00

Google är för roliga med sina Adwords-annonser. Kanske lite väl känsliga. Som i förra inlägget om barns utbrott som gav följande erbjudanden:

Kognitiv Beteendeterapi
Kvalificerade skolpsykologer
Relationsproblem?
Ägglossningstest

Hjälp, är det det som den här bloggen utstrålar!? Känner inte riktigt igen mig. Å andra sidan har jag inte sett några swingerannonser nu på ett tag. Kanske har tröttnat.

11e budet

2009-10-06T20:19:00.002+02:00

Allt om barn publicerar en lista som man själv skulle vilja skrivit. Hur man får stopp på barnens utbrott. Jag tror att jag praktiserat precis samtliga strategier (läs den, gärna i lugn och ro, den är värd att begrunda).

Jag skulle vilja lägga in ett snustorrt 11e bud:

"Undvik utbrottet från första början"

Löjligt javisst. Men de senaste åren så är det något som slagit mig rätt ordentligt när utbrotten kommer: Jag såg dem komma. Ungefär som regntunga moln på midsommarafton har de glidit in. Själv har man tänkt att inte kan det väl....jo det kan det!!

De är trötta, hungriga, har varit med om massa på dagis, är längtiga...

Det händer i väderleken, det händer i relationer, i jobbet, med barnen och i VM-kval. Du ser att det här blir inte bra. Tricket är att orka agera. Det tråkiga är att du inte märker hur stor belöningen är när du lyckas. Det inser du först när du misslyckats. Igen.

Ordförklaringar för barn-wiki

2009-10-06T16:44:00.000+02:00

Med en sexåring hemma sätts ens pedagogik allt mer på prov. Ord som gjort sig så bra bara som ord måste plötsligt förses med begåvade förklaringar.

Idémamman håller precis på att förklara "Förbannelse". Verkar gå ganska bra förvisso.

Man borde ha en wiki med enkla förklaringar för barn. Helst med tillhörande Iphone-app. Eller hur är det, kanske kan man ringa 118118 om det här nuförtiden?

Eld i baken

2009-10-06T09:19:00.000+02:00

Jag säger inte att det krävs för ett fullt fungerande samhälle eller för att barnens mänskliga rättigheter ska respekteras. Men skulle det inte vara trevligt om bilbarnstolar hade lite värme i sig så här när hösten kryper på. Det borde väl bara vara att plugga in i 12V-uttaget?

Lego Gustav Vasa och Lego Jesus

2009-10-05T21:37:00.001+02:00

"Fast mest vill de ju mest leka. Det är roligare än att lära sig". Tillsammans med lärare och rektor stod jag och pratade om situationen i förskoleklassen. Alla höll med och skrockade. Utom fritidspedagogen:

"Att leka är också att lära. De lär sig minst lika mycket i leken". Alla tystnade. Så sant. Så pinsamt sant.

Barn lär sig genom lek. Det var ju det man läste om i sociologin än gång för länge sedan i plugget. Så hur utnyttjar vi det?

Det enkla svaret är väl att vi inte behöver utnyttja det. Det är precis det som är grejen. Det är hur barnen kommer på, utövar och utvecklar sin lek som leder till lärande.

Fast ibland kanske vissa saker som vi traditionellt tycker är lärande kunde få lekas istället.

Hemma är det mycket Lego Indiana Jones just nu. Och Lego Star Wars väntar runt hörnet. Till och med vår treåring kan huvuddragen i Jakten på den försvunna skatten. Fast han aldrig sett den. Då är det ju lite slösaktigt med att lära sig så mycket om en fiktiv figur.

Varför inte Lego Jesus, Lego Gustav Vasa eller Lego Oliver Twist (förvisso även han fiktiv). Eller Lego Stone age eller Lego Fuglesang.

Själv lärde jag mig allt om historiens upptäckter genom Långben som Marco Polo, Galileo Galilei, Christoffer Columbus och Leonardo da Vinci. Och sorgligt nog fick jag geografiundervisning genom Tintin i Kongo.

Kanske skulle våra barn få leka ännu mer. Och komma ihåg desto mer av det vi vill att de ska lära sig.

Eller som man säger inom Montessoripedagogiken: Följ barnet!

Vem sökte ni?

2009-10-05T06:42:00.003+02:00

Kollade igenom sökorden på Google som gör att en del av er kära läsare kommer till den här bloggen. Och började klia mig i huvudet. Här är listan:

1. Idépappan

2. Idepappan

3. Familjeporr

4. Pappablogg

5. End of discussion

6. Bok Happy Meal 2009

7. Bolibompa

8. Leksaksreparatör

9. 5-kamp idéer

10. dagis idéer

De två första är väl inte mycket att säga om. En blandning av folk som hört talas om bloggen och dem som är s k Google-surfare, ni bryr inte om att memorera adresser utan låter Google ta hand om det.

Men trean. Familjeporr. Har jag skrivit om det? Vad är det? Vem söker på det? Låter nästan lite spännande. Eller äckligt.

Sen är det ju glädjande att en sådan sak som leksaksreparatör, en av mina absoluta käpphästar, leder hit. Fast det är klart, skälet att det gör det är att det inte finns någon och det är ju lite trist.

Tack alla som läser i alla fall. Och tack Google för att ibland lite otippat föreslå Idépappan som läsning för förvånade sakletare där ute.

Barnfritt tack

2009-10-04T20:30:00.002+02:00

Det finns en Ipone-app som jag inte testat men som jag är rätt sugen på: No kids allowed. Den sänder ut en ton med en frekvens som endast barn kan höra som är så hemsk att de går därifrån. Vi vuxna däremot hör inget och kan sitta och prata ostört. Låter lite som någon form av hamster-fälla men vissa dagar känns det som att den skulle vara intressant att testa.

En variant, mycket svårare troligtvis att få fram, är någon form av signal som endast maskerade möjligheten till barnens igenkännande av "mamma och pappa verkar sitta och äta frukost, läsa tidningen och vill vara i fred"-situationen.

Naturligtvis kan det vara värt att testa No kids allowed vid just det tillfället. För något måste hända. Svenska Dagbladets helgläsning tillsamans med dyrt surdegsbröd, marmelad från bondens marknad och ekologiskt kaffe från toppen av Anderna börjar bli fullständigt overkill när det samtidigt ska torkas rumpor, repareras DVD-skivor, sätta på Lego-klistermärken och knyta halsduk och sedan ta av den inom loppet av 1 minut.

$0,99 var det. Fram med sladden.

Lugn. Bara lite lugn.

2009-10-02T20:29:00.002+02:00

Är det någon som minns reklamen för Jeep Grand Cherokee. Där man ser ett vattenfall i full tystnad. För att sedan förstå att det är bilens fantastiska ljudisolering som skapar tystnaden.

Jag tänker på den rätt ofta när jag trycker ner ungarna skrikande i bilstolarna och sedan stänger dörrarna på deras sida för att gå över till min. Plötsligt är det tyst. Allt blev bra. Tills man öppnar dörren och sätter sig.

Det är en blandad känsla. Jag vet att skriket är kvar. Men i några sekunder får jag ro. Lite som att köra under en viadukt i ett häftigt regnväder.

Eftersom det ändå ger mig en nano-paus skulle jag vilja hitta fler liknande tillfällen.

Kanske ett par peltorlurar med radio som sänder lugnande musik. När det skriks riktigt mycket tar man bara på dem och ställer sig och diskar. Låtsas som att ingen skriker. Jag menar, de dör ju inte bara för att ingen hör dem. Eller?

Pappa och mammas hushållsalmenacka

2009-10-02T14:56:00.000+02:00

Hm, är det om fyra veckor det är Halloween? Och Liseberg är det nästa eller nästnästa helg det stänger? Borås djurpark då? Och vad gör man förresten lämpligast på Halloween? Frågor, frågor...

Borde man inte ha en riktigt föräldraalmenacka. Där allt sådant står. Att det är dags att börja tänka på vinterkläder, allvädersstövlar, att säsongen för lingon går mot sista sucken.

Fast egentligen borde den ju vara individuellt anpassningsbar, med studiedagar, namnsdagar, kompisars födelsedagar etc. Därmed ska den väl vara webbaserad.

Eller är det bara jag som är disträ och aldrig själv kommer ihåg sånt som alla andra stiligt har i huvudet?

Sköra barn och en hård värld

2009-10-01T10:48:00.000+02:00

En av mina favoritbloggar, Dad-o-matic, skriver om den senaste dockan från Mattels The American Girl. Hon har en liten speciell feature. Hon är hemlös.

Alla dockar från The American Girl har en story. Det är själva grejen. Främst har det handlat om historiska karaktärer men också helt vanliga tjejer med olika bakgrund. Men Gwen Thompson, som dockan heter är den första hemlösa. Eller egentligen är hon inte hemlös längre, men hon har varit det. Numera är hon kompis till Girl of 2009, Chrissa.

Vad Dad-o-matic, och även jag frågar oss är: Är det här passande? Är det ett bra sätt att undervisa våra barn om att alla faktiskt inte har det så bra som vi? Och är det passande att ta $95 för dockan, nästan 700 kronor?

The American Girl uppger att de över åren gett över $500 000 till välgörenhet som stöttar hemlösa.

Jag har inga bra svar. Men jag tycker det är intressant att diskutera hur vi väljer att diskutera problem i världen med våra barn. Hur vi talar om sjukdomar, handikapp, fattigdom och ondska.

Hemma pågår diskussionen mellan mig och min 6-åring om jag, när jag en gång var militär, var en snäll soldat eller dum soldat. Tycker själv att jag var en snäll soldat men det handlar kanske mest om att jag aldrig rörde mig utanför Västergötlands gränser.

Lagomhjälp

2009-09-30T22:22:00.000+02:00

Det finns vissa saker som man klarar sig alldeles utmärkt utan. Men som ändå borde ha uppfunnits. Helt enkelt för att det skulle vara rätt praktiska.

En sådan kategori är olika typer av inbyggda nivåmätare och nivåreglage. Öhh, vadå? Jo dessa:

1. Badkarstermometer i kranen. Varför går det inte att ställa in exakt vilken temperatur som badet ska ha när ungarna ska i. Känns kanske inte lika viktigt idag som när de var riktigt små, men visst är det konstigt. Alternativt borde det finnas en termostat i badkaret som indikerar om man ska öka eller minska värmen.

Dessutom skulle jag vilja ha en likadan termometer i kökskranen. Och varför finns de inte i vällingflaskor?

2. Vattennivågivare i badkaret. Förvisso har vi en. Förtjusta skrik och böljande vågljud brukar innebära att det är för mycket vatten. Men något som larmade lite innan skulle vara trevligt.

3. Decibelreglage. En mätare som stämde av ljudet från 3-åringens Bolibompa med 6-åringens Youtube. Och som omöjliggjorde för dem själva att ständigt höja ljudet på båda. Skulle även passa på en vanlig TV så att reklamen inte behöver låta dubbelt så högt som filmen den just brutit av.

Man lyckades ju att bygga in elmotorn till slut i var och varannan pryl. Liksom mikroprocessorn. Nu är det dags för termometern och dess kusiner.

Tjänstemannaspärr

2009-09-30T09:12:00.001+02:00

Med en sexåring hemma som älskar att surfa på youtube, spela spel på nätet och kolla på bilder börjar tankarna om barnspärr visst innehåll komma upp i huvudet.

Men, då får jag ytterligare en tanke. Borde man införa en spärr för oss som jobbar också. Så att alla distraktion övergår till incitament.

Tänk er att man kör ihop en tjänst som Remember the Milk eller för den skull uppgiftsfunktionen i Outlook med ett nätfilter. Så, när man är klar med första kapitlet i rapporten man ska göra kryssar man i en checkruta. Upp kommer en dialogruta som frågar: Vad vill du göra? Vill du ha fem minuter på Facebook, kolla mailen, läsa Aftonbladet eller kolla börskurserna på Avanza? Efter fem minter slår filtret på igen. Jobba, jobba, jobba. För att sedan slås av när nästa punkt är avklarad.

Vad sägs om det?

Slutbloggat för nu. Jobb väntar.

"Mamma/pappa bära"-dilemmats lösning

2009-09-29T22:11:00.000+02:00

Pappa bära! Visst har ni hört det. Gärna när man har en matkasse i ena handen och portföljen i den andra. Det lustiga är att kommentaren alltid fälls med bebis-intonation och på bebisspråk: "måste bära!!" Oavsett om det är en 6-åring som säger det.

Vår yngste är 3 1/2 och då har jag bestämt att vagnåkandet är finito. Det är inget större problem för mig för jag är pappa och pappa kör bil. Mamma, dvs Idémamman, åker betydligt mer kollektivt och går en hel del med kidsen. Så hon vet.

Därför kom hon också med kanske årets bästa idé. Lånesulky på stan.

Hur många shoppingturer har inte avslutats i förtid för att ungarna inte längre orkar gå? Hur många bilfärder har inte gjorts, inte för att det är jobbigt att åka buss till stan, utan för att det är för jobbigt att dra omkring på ungarna i stan?

I Stockholm (och snart, efter flera år även i staden på G) finns ju lånecyklar. Det här skulle funka på samma sätt. Det finns ju på t ex djurparker och nöjesparker (bilden ovan är från Disneyland). Återigen, öppet mål för den stad som vill profilera sig som barn- och föräldravänlig.

Och kanske en vinnare när det gäller att minska bilåkandet.

If they bring a knife...

2009-09-29T09:46:00.000+02:00

Lämnar 6-åringen på dagis och hör hur han tjatar med sina kompisar:

- Ska vi slåss? frågar kompisen
- Nej jag slåss inte, säger min väluppfostrade unge
- Men jag slåss, säger kompisen igen
- Inte jag. För jag har pistol, säger min kille och sopar borta alla illusioner hos pappa.

Roligare nyttigheter tack

2009-09-29T07:26:00.000+02:00

Varför är det så att ju onyttigare någonting är, ju roligare är förpackningarna? Och vice versa, ju nyttigare det är, ju tristare marknadsföring och förpackningar. Borde det inte vara tvärtom?

Tänk om de som gjorde fiber- och vitaminrika, sockersnåla och ekologiska flingor var lika roliga som de med artificiella tillsatser, socker eller sockersubstitut och annan skit, då hade det ju varit lite lättare att övertyga ungarna. Idag är ju det en dubbel uppgift att få barnen att inte vilja ha söta flingor och inte få en figur från IceAge.

Har de som gör nyttiga grejer aldrig varit barn?

Bollförskola

2009-09-28T16:34:00.000+02:00

Pappabloggen två skriver om Lugis bollförskola. Ungar 1-4 år får i praktiken springa sjövilda med bollar, bommar och plintar i en gympahall på helgen. Låter super. Otvunget (antar att man inte spelar på fasta positioner så att det gör något om man uteblir). Och det låter inte så dyrt.

Ordningsam som ett barn

2009-09-27T21:36:00.002+02:00

Var på Göteborgs Stadsmuseum idag. De har ett "barnens museum" med en affär, liten ministad, kök och skola som barnen älskar. Jättefint ordnat.

Förutom att jag blir så glad när man skapar den här typen av miljöer och bjuder barnen på dem fick jag en tanke när jag såg skolbänkarna. Tänk var bra det var. När man hade 8-10 olika ämnen nere i bänken. När ett var klart stoppade man ner grejerna i bänken och tog upp nästa. Med en liten rast emellan.

Vart tog det schemat vägen?

Borde vi inte ha skrivbord som funkade på precis samma sätt. Dvs de funkar inte om du inte bytt uppgift. Inga in-, ut- och vänta-korgar. Antingen är du klar och för bort det från bänken, eller så stoppar du det under locket. Du tvingas till ordning. Med en skolbänk på jobbet växer inga professorshögar på skrivbordet. Varje dag man går hem är bänkskivan skinande ren (bortsett från några coola klistermärken man satt dit). Saker blir gjorda.

Ibland kanske vi glömmer bort vad struktur kan göra för kreativiteten.

Tandborste take away

2009-09-26T23:02:00.001+02:00

Sena aftnar i bilen kan bara sluta på ett sätt. Ungarna somnar. Och nu för tiden har vi bara några meter till huset så det är egentligen bara skönt. Men ännu skönare hade det varit om de fått en tandborste i munnen innan. Sent innebär i regel fest. Fest innebär godis.

Visst kan man väl ha med sig tandborste men det är inte alltid man räknar med att bli sen. Därför skulle en liten sak som alltid kunde ligga i väskan eller bilen vara perfekt. Entré fingertandborsten.

Jag såg den på Frankfurts flygplats för något år sedan. Det är en liten borste på en plastgrej som man sätter på fingertoppen och borstar som vanligt. Skönt efter en långflygning, lätt att ha med och skulle funka även i bilen.

Annars hade en fluorkaramell gjort susen. Tandkräm är ju rätt gott, skulle det inte kunna göras som en tablett. Bättre att det kommer lite fluor än inget alls.

Den långa svansen är bruten

2009-09-25T07:24:00.002+02:00

Allt i det här inlägget har jag lärt mig av familjens idémamma. Hon har precis avslutat höstens Tradera-projekt. Det landade på 7000 kronor. Inte så illa för saker som i flera fall använts ordentligt, ofta av två buskillar. Säg att det tagit 3-4 heldagar (utspritt under två veckor). Det motsvarar en lön på runt 10 000 före skatt, eller faktiskt en månadslön på runt 50 000 kr. Inte helt illa.

Idémamman kan allt om Tradera. Till exempel när man ska sälja: i säsong, när barnbidraget precis har kommit och precis när folk börjat inventera sina garderober. Hur man beter sig för att få höga betyg och gott rykte: snabba leveranser, ibland små bonusgåvor, trevligt ton i kommunikationen (vilket inte är en självklarhet där). Eller hur man budar (avslöjas inte).

Dock finns det ett frustrerande problem. Den långa svansen fungerar inte längst ut.

För den som inte är bekant med den handlar den långa svansen om att saker som har ett litet värde ofta inte lönar sig att sälja för att transaktionskostnaden (vad det kostar att marknadsföra, ta betalt och transportera varan) överstiger vida dess värde. Det intressanta är att det finns väldigt stora volymer av prylar här. Internet brukar kunna fixa det och det är precis vad som hänt med Blocket och Tradera. Internet gör det möjligt att skapa stora värden med många små belopp.

Men det finns ett litet problem. Dyra grejer som folk inte känner till. Och barnkläder är ett typiskt sådant område.

Det perfekta märket att sälja på Tradera är Polarn och Pyret. Många känner till det, många har råd med det men många tycker också att det är lite dyrt. Dessutom har de väldigt bra kvalitet. Det här är den perfekta kombinationen på Tradera. Många gånger har vi ("vi" är vi som får pengarna, inte som gör jobbet) fått till och med mer betalt än vad vi från början betalat pga att vissa plagg görs i korta serier och efterfrågas flera år efteråt.

Det går också någorlunda bra att sälja kända finmärken som Polo Ralph Lauren, Gant eller Burberry. Samt populära nykomlingar som Molo och Mini Rhodini. Och naturligtvis Diesel.

Men ett märke som Kid's case? Eller Finger in the nose? Rare? Nix går inte. För antalet köpare som känner till hur fin kvaliteten i dessa märken är, är inte tillräckligt många. Åtminstone inte på Tradera.

Det leder till en paradox där för att man ska garantera ett högt andrahandsvärde på sina barnkläder så måste man köpa märken som andra kan tänkas känna till. Vilket ju begränsar marknaden för nya märken och gör att färre människor får erfarenhet av dem.

Så vad göra. Här kommer ett par idéer:

Skapa en initierad barnmodesajt med djuplänkar till plaggen på Tradera via Google Adwords. Detta funkar inte idag för medan vi som lever i vardagen vill hitta små lösningar på den håller Google på att utforska rymden och havet.
Butikerna som säljer märkena inför andrahandsförsäljning själva eller skapar egna rum på Tradera. Det har Boomerang gjort t ex.
De som säljer denna typ av plagg bjuder in köparna till en community där de som bevisligen har köpt plaggen kan hitta varandra och på så sätt lättare kan köpa och sälja av varandra.

Tänk vad många internetföretag man kunde skapa om man bara hade tid....

Vad bilar fortfarande inte har

2009-09-23T20:01:00.002+02:00

När Volvos så kallade kvinnobil (utvecklad av ett projektteam med endast kvinnor) lanserades raljerades det rätt friskt kring speciella fack för att ställa handväska och diskret tröskel som man inte smutsade ner sig på. Mycket riktigt förverkligades heller inte idéerna och ordningen i produktutvecklingen där det är män och inte kvinnor som sköter jobbet återställdes.

Så inte är det väl så mycket att hoppas på om man lät ett antal småbarnsföräldrar bestämma. Men jag inte låta bli att lätta lite på den egna låten.

Den kanske mest revolutionerande idén jag har är jag inte säker på att man inom bilindustrin är redo för: papperskorg. Ännu har jag inte sett detta och det kanske är väl djärvt men visst skulle det vara rätt skönt.

En annan lite wild and crazy-idé är: kyld dryck. Kanske kopplat till en soda stream. Kan man ha det på kontoret, varför inte i bilen. Men det är väl bara jag som 20 minuter kvar till dörren bakifrån får höra - pappa...jag är törstig!

I samma anda skulle jag vilja ha ett litet kylfack. Och om jag inte minns fel hade faktiskt SAAB 9-5 detta i början av 00-talet där ACn användes som kylfläkt.

Alternativa högtalare placerade i huvudhöjd. De skulle kunna göra att ungarna kan lyssna på Igelkotten och Mullvaden i vanlig samtalsvolym medan pappa kan prata med mamma. Utan att någon skriker att man ska sluta.

Fast borste i dörrens tröskel där snöiga eller leriga stövlar kan borstas av. Innan de lackerar om läderklädseln.

Ett framsteg är i alla fall de uppfällbara barnstolarna som bl a finns i Volvo, Mercedes och Volkswagen. Men som sagt. Det finns mer att göra. Men det är klart man måste komma på hur blinkersen ska se ut nästa år också. Och rita någon snygg panel till nya årsmodellen.

Materiella barn i en materiell värld

2009-09-22T23:47:00.000+02:00

Mamma ringer. Min mamma alltså, kidsens farmor. Hon står i en leksaksbutik i Frankrike och ska köpa presenter åt våra barn och deras kusiner. Det har blivit tradition att farmor och farfar kommer hem strax efter farfars födelsedag. Och de har alltid med sig presenter. Våra killar laddar redan. Men nu vet inte farmor vad hon ska köpa. Inte jag heller. Det är tredje gången hon ringer. Jag har inte kommit på något. Hon har inte hittat något.

Stora killen leker bara med Lego. Ja, förutom att cykla, springa, surfa på Youtube, sprida ut allt som finns i förrådet i radhusgången, etc. Men om man ska få något så är det i princip bara Lego som gäller. Fast Lego är dyrt i Frankrike och det finns ofta inte lika bra utbud som här. Dessutom ligger det fullt med Lego i killarnas rum som väntar på att bli uppbyggt och lekt med.

Lilla killen har bredare spektrum. Å andra sidan har han redan allt för det har han ärvt av storebror.

Så farmor köper Transformers. Själv hatar jag Transformers. De tillför väldigt lite, de är fula, plastiga och ungarna kommer leka minimalt med dem. Men de kommer att bli glada. Och de kommer att minnas att de fick dem. I detalj.

Men sanningen är att våra ungar behöver ingenting. Jo, kanske ett ordentligt konsolspel. Men inget annat. De har...allt.

Men ändå vill de ha. Och vi alla vill ge. Jag älskar att ge. Men jag får jobba för det också. När barnens mamma en gång försökte förklara sambandet med att pappa är borta för att jobba ibland och om vi skulle köpa ännu fler leksaker skulle pappa få jobba hårdare och vara borta ännu mer, då springer storkillen fram till trappan och ropar ängsligt upp till andra våningen: Pappa, jobbar du riktigt hårt nu!? Du måste jobba hårt!

Egentligen skulle man vilja ge barnen tid. Tid med en själv. Men det är inget ungarna själva vet att de vill ha: Grattis! Idag har pappa tagit ledigt från jobbet och istället för leksaker ska vi ut och cykla tillsammans. Skulle inte tro det. Eller så skulle de få upplevelser. Problemet med upplevelser är att de är gratis för barnen, ungefär som att allt på nätet är gratis. Det skulle aldrig hålla att på födelsedagen ge ett litet kuvert med ett kort där det står att vi alla ska åka till Legoland. Legoland ingår i grundkitet på något sätt.

Men någonstans måste vi dit. Att hellre åka till Lek- och buslandet än att köpa Transformers. Att baka pinnbröd och sova i vindskydd istället för nya vattenpistoler. På något sätt måste vi komma bort ifrån alla prylar. All plast, all metall, allt avfall...

Jag har idag ingen konkret idé hur. Det bara måste gå. Vad tycker ni, mina kära läsare?

Take away and bring along

2009-09-22T09:12:00.000+02:00

Det är förvisso inte så konstigt att det är så här. Att det inte finns drickyoghurt i stor literförpackning. Då skulle marginalerna se lite annorlunda ut för Arla, Skånemejerier och alla andra som just nu är lite glada för alla föräldrar som upptäckt hur lätt det kan vara för kvällsmaten eller mellanmålet att glida ner.

Men miljön skulle bli glad för att inte onödigt många plastförpackningar slängdes och på sin höjd blev till vägkoner eller ljudbarriärer. Och som i värsta fall bränns upp. Likaså skulle vi föräldrar bli glada då det skulle bli lite, eller snarare mycket, billigare.

Så varför inte sälja en snygg återanvändbar förpackning som man kan ha med sig (vilket självklart är fullt möjligt med dem som redan finns). Och sedan sälja drickyoghurt i stortetra.

Om inte ni gör det, gör era konkurrenter det!

Korta tankar om korta centimetrar

2009-09-17T19:41:00.000+02:00

Var i Frankrike idag och passade på att köpa lite kläder till kidsen på favoritbutiken Petit Bateau (överlägsna när det gäller stilrena sköna (tror jag) basplagg). Som alla andra franska märken kör man storlekar i år: 2 år, 4 år, 6 år etc. Eller som till vår sexåring: 10 år!!

OK, killen är inte liten. Men det är inte hulken det är frågan om. Man får anta att franska barn är ordentligt mycket mindre. Men samtidigt tycker man att det inte är fullständigt omöjligt att även franska barn kan vara olika stora.

Så vad gör man då. Tja vad sägs om att mäta i centimeter. Fast hur fräsch är den idén, det är väl precis vad centilongsystemet i vårt kära hemland gör.

ICKE.

För hur kommer det sig att man titt som tätt får höra att vissa märken är lite stora i storleken. I centilongstorleken alltså. Eller små. Är det inte precis det som är idén med metersystemet? Att oavsett om metern finns i Paris eller i Göteborg så är det fortfarande en meter. Och oavsett om det är Polarn och Pyret eller Åhléns som mätt så blir centimetrarna de samma.

Vad är det för fel med att använda ett grundläggande system som åtminstone en stor del av världen förmår att använda?

Så dagens idé är helt enkelt att gör ett centilongsystem som bygger på centimetrar. Och som håller sig till det.

För övrigt kan jag inte låta bli att tycka att det är lite gulligt att Petit Bateau har åldersstorlekar för 16- och 18-åringar. Tyvärr var 38:orna slut.

Förslag på hushållsnära tjänst

2009-09-15T06:57:00.001+02:00

De knackar på så där vid 9-tiden. När ungarna är på dagis. Under armen bär de en uppsättning ritningar efter vårt behov. Pannorna är redan i djupa veck.

In kommer Legosorterarna.

Effektivt går de igenom kaoset under killarnas sängar och samlar ihop alla delar till varje modell. Lego City-buss för sig, Indiana Jones-bana för sig, Racers i sina respektive högar och Polistationen i sin. Ritningarna kollas över, tejpas. Snygga plastlådor förses med etiketter på de ursprungliga modellerna och bitarna i dem.

Nu är det bara för ungarna att gå igång med det som är verkligt roligt med Lego - att bygga!

Efter ett par timmar är de rutinerade yrkesmänniskorna klara.

"Tack för idag, vi ses om en månad!!"

Tills att denna tjänst blir avdragsgill, här är sex konkreta tips på att sortera och förvara Lego.

Gör rätt från början

2009-09-14T20:53:00.001+02:00

Kika på den här bilden. Det är ljusrampen ovanför sorteringsbordet i Sveriges största sorteringsanläggning för batterier. Här var jag idag och lärde mig ett och annat. Hyllan är full av troféer. Grejer som inte borde hamnat i batteriåtervinningen från början.

Vissa är förvisso tämligen logiska. Som alla Simpsons-figurer. Frekventa Burger King-besökare kanske minns dem från vårens Kidsmeal som skrek BART!! innan burgarn var uppackad. Likaså alla nyckelringar, halsband och annat som blinkar och piper. I alla dessa finns batterier. De flesta av just dessa har också kvicksilver i sig så de är extra illa. Men egentligen ska dessa lämnas som elavfall så att hela prylen kan återvinnas. Men vem orkar åka till en återvinningsstation med resultatet av några veckors kidsmeal?

Då är detta ändå ingenting som allt sorterarna inte ställer på troféhyllan. Som blöjor till exempel. Uppenbarligen tycker rätt många att det är holk som holk. Alla tändare är också rätt fascinerande. Folk är inte kloka.

Själv var jag lite stolt när jag fick berätta min teori bakom Schassen (från filmen Bilar) som stod på hyllan. Ingen tror väl att den innehåller batterier. Dock är det den enda bilen från serien som dragits tillbaka för att den har för hög blyhalt. Så där, en förälder som tänkte rätt men gjorde fel.

Det hade dock blivit mer rätt om alla gjorde rätt från början. Mitt intryck är att McDonalds i sina Happy Meal sällan har grejer med batteri. Om det är en miljömedveten strategi vet jag inte men det är bra. Det gäller dock inte BK som i princip alltid har batteridrivna, kvicksilver-stinna, grejer till ungarna.

Om det var mindre batterier i saker som vi i många fall slänger med en gång skulle det vara väldigt bra. Ännu bättre vore att ha leksaker som man vill behålla och inte bara öppna.

Mini-segway

2009-09-12T20:58:00.000+02:00

Tre och ett halv år. Det är en märklig ålder. Inte minst när man är ute på stan. Själv känner jag att jag är klar med vagn. 3 1/2-åringen är inte helt enig. Det blir en hel del bära. Och när det är bråttom är det ganska tydligt vem som får jobba.

Jag vill ha ett mellanting. Något i stil med en sparkcykel. Som man kan ha i en ryggsäck och bara ta fram. Tänk en liten segway för ungar. Fast ihopfällbar. När de är trötta stiger de bara på. När de vill kuta tar man och viker ihop den.

Eller så får man ta en sån där liten väskkärra, ni vet sådana man hade innan man hade uppfunnit hjul på resväskor. De små är inte så knussliga.

Laserkyl

2009-09-11T23:10:00.000+02:00

Hurra!
I åratal har jag visionerat om den oumbärliga produkten: microkylen eller microfrysen. Så många gånger man glömt slänga in vinet, chokladen eller saften i kylen. För att inte tala om hur många gånger jag gjort välling för varm och varit tvungen att köra in den i frysen.

Men nu finns tekniken. Eller snarare har den funnits i 30 år, men har nu återigen uppmärksammats. Fast det är ingen micro. Det är en laser. En laser som skjuter in en liten puls i något som innehåller gas - och vips är det iskallt.

Verkar som att det dröjer 10-20 år eller så för att den ska komma ut på marknaden. Men nu vet vi att vetenskapen är på rätt väg.

Underhållande är också denna konkurrerande teknik.

Lattemammans död

2009-09-11T09:41:00.000+02:00

I Allt om barn får läsa att allt fler kaféer är trötta på barn och barnvagnar. Och därmed de som drar omkring på dem också får man anta. "Barn passar inte på kaféer" heter det, "det är ingen bra miljö för dem".

Det kanske är sant. Kanske barn inte tycker att sitt och bläddra i en mjukbok eller legokatalog är det roligaste som finns, medan mamma och pappa bara pratar och pratar.

Enligt mig finns det tre typer av caféer:

Först och främst de som verkligen har en egen identitet. I inredningen, i kaffet, bakverken eller helt enkelt en väldigt personlig atmosfär. De är inte många, men det är dem vi alla vill ha. Här i Göteborg pratar vi Bar Centro, Da Matteo, Doppio, Bar Italia och på sätt och vis även Espresso House och Condeco.

Sen finns det de man skulle kunna kalla för "Delicatokaféer". Som finns bara för att man råkar uppehålla sig där. På något museum, på lekland, ute i skärgården eller i bistrovagnen på X2000. De serverar dammsugare och arraksbollar de köpt på DAGAB och säljer Löfbergs lila i kanna. För vi kunder har ändå inget val.

Och så finns alla dem emellan. Dessa går man till för att det är fullt på de första och för att man inte behöver uppehålla sig vid de andra. Dessa kvalar ofta in i Delicatobegreppet rätt väl också. Men ibland får de för sig att de kan baka själva. Fast det blir oftast inte så bra.

Vi latteföräldrar vill gå på de första. Men det vill andra också. Så vi hamnar på de tredje. Fast denna kategori tror att de är som de första (hänger ni med). Och därför tror de att vi föräldrar motar ut alla coola människor som hänger på de fina kaféerna. Sanningen är att det annars skulle vara helt tomt här.

Men som sagt. Kanske har folket i artikeln rätt. Kanske är problemet ändå att för barnen är det inte överdrivet roligt att hänga på fik.

Därför önskar jag att fler kaféer skulle startas runt den andra kategorin. De finns där för att något annat finns där. Det som barnen gillar. En rejäl lekmanége, en liten bio, ett bollhav, en lekstugekoloni, ett jättepysselbord. Men, till skillnad från idag gör man ett kategori 1-kafé. Med bra bakverk, fantastiskt kaffe, te och snygg inredning. Plus bra grejer för ungarna. Som håller kvar familjerna hela dagen.

Varför är det så få kaféer som rätt ut säger: Vi ska suga musten ur föräldrarnas barnbidragsplånböcker! Vi ska tanka av dem så mycket som möjligt - genom att ge dem det bästa.

Så kan alla skitkaféer undra vart vi föräldrar tog vägen. Tur att delicatogrejerna har lång hållbarhet.

Vi och dem

2009-09-11T06:55:00.000+02:00

I dagarna blir vår nya lekpark klar. Och vilken lekpark. Här finns indiantält, teaterscen, grejer som snurrar, gungar och studsar. Här finns stubbar att hoppa på, stenar att gömma sig bakom och träd att klättra i. Dessutom ligger den bara 150 meter från vårt hus. Och den som genom åren följt Idépappan känner till min passion för bra lekplatser.

Så inte mycket att klaga på. Eller?

Jo en sak. Ingen har frågat mig. Eller våra barn för den delen. Plötsligt står den bara där, lekplatsen. 150 meter från vårt radhus och inom krypavstånd från andra. Och ingen har frågat om vad vi som bor här vill ha.

När vi bodde mitt inne i centrum kändes det inte lika konstigt att ingen frågade. Men likväl var det en liten kamp att bara få ställa en låda med leksaker på lekplatsen i närheten. Och att få dela en leksaksbod med det närliggande kommunala dagiset var lönlöst. Vilket gjorde att de leksaker vi skramlade ihop till i vår lilla lekplatsförening hade en halveringstid på fyra till sex månader.

Har kommunens verksamheter inte längre något att göra med medborgarna? Var finns åtminstone ett försök till dialog?

Med mitt arbete med Myblock har jag lärt mig rätt mycket om lokalsamverkan. Vad svårt det är och vilken kraft som krävs. Men också vilka styrka det ger när folk känner sig involverade. Vilken känsla av kontroll de får om bara någon visar att de lyssnar på dem.

Vem ska ta ansvar för lekplatsen? När någon klottrar, vems problem är det då? Vem plockar glasspapper? Kanske till och med lagar något om det går sönder. Tanken brukar vara att medborgarna inte ens ska ringa in och felanmäla (för då hade man väl satt ut ett telefonnummer på lekplatserna). Utan att kommunproffsen, utan att beblanda sig med brukarna, gör sina rundor och rutinmässiga checkar.

Det är inte undra på att det ibland känns kallt.

Men nu har vi i alla fall kanske stans finaste lekplats och det är jag självklart väldigt glad för. Tack för det Göteborgs Stad.

PS. Oj glömde. Jag är ju Idépappan, jag fokuserar på lösningar inte problem. OK. Lägg en lapp i våra lådor, sätt upp en skylt några veckor innan bygget. Ni behöver inte fråga om allt, det räcker med att vänligt ansikte som sitter på en riktig människa kommer ut och berättar, lyssnar och tar till sig de tankar människor har.

Twittergarten

2009-09-09T07:25:00.001+02:00

Jag är ett stort fan av Twitter, det sociala nätverket där man skickar små mikrouppdateringar om vad man gör, har läst eller pratat om. Men vissa dagar förmår jag verkligen inte få ur mig något. För att inget händer. Det blir typ:

"Gick in i möte (som jag inte riktigt kan berätta om just nu)"
"Äter lunch på Chalmers restaurang - jäkla vad bra foccacia de har här"
"Skriver lite på datorn - hittade en spännande artikel"

Till slut blir det ganska tjatigt.

Men tänk om dagispersonalen och lärarna använde Twitter. Då hade det ju blivit lite innehåll:

"På väg till Engelska parken för gymnastik. Idag blir det 60 m och längdhopp"
"Vi äter lunch. Broccolisoppa med fläsk - hälften vägrar"
"Mattetema på eftermiddagen. Vi går igenom udda och jämna tal"

Varje gång jag frågar kidsen om hur det varit i skolan eller på dagis får jag höra: Vet inte. Men om jag vet att de varit på rytmik och åkt spårvagn har jag något att utgå ifrån. Och då börjar vi faktiskt ha något som liknar en konversation.

Inser att personalen har annat att göra än att twittra. Men det hade gjort mitt liv roligare och våra diskussioner mer innehållsrika. Kanske kan ungarna gör det. Och passa på att lägga upp lite bilder på twitpics.

PS. Vill du trots all grå arbetsvardag följa mig på Twitter finns jag här: http://www.twitter.com/hanseric

Vissa har det - andra inte

2009-09-08T08:49:00.004+02:00

Varje morgon går jag upp klockan sex. In i duschen och sen så fort som möjligt till datorn för att få mellan 30 och 40 minuters arbete innan allt kör igång. Vid 7 är lugnet över. Då ska familjen purras. Och då börjar kampen. Titta eller inte titta på Svampbob, ungarna ska få i sig mat, frukten ska packas, extrakläder ska med, kläder ska på, tänder ska borstas och ungar ska jagas.

Trots att det faktiskt med tiden har blivit bättre så är den där timmen, för ambitionen är att det just ska vara en timme och inte en och en halv som det ofta blir, alldeles för svåradministrerbar.

Det är som ett 1500-meters lopp där man varken kan sprinta eller jogga. Jag gillar 200-meterslopp där man inte kan göra annat än att springa så fort man kan.

Därför skulle jag behöva någon form av pulstidtagare. Lite som Skalmans mat-och-sov-klocka fast med kortare cykler.

I basen ligger de vanliga rutinerna och på kvällen innan skriver man in de temporära. Och sen tjuter den som värsta gymnastikfröken: Väckning!! Stäng av TVn!! Frukost...klar NU! Packa gymnastikkläder, extra frukt och kamma ungarna inför skolfotot!!

De flesta skulle nog säga att det klarar det ändå. Fast varför använder de då Outlook på jobbet?

Det var bättre förr

2009-08-07T22:46:00.003+02:00

Glassen har smältit!! Hur ofta får man inte höra det på stranden. OK, inte så ofta just denna sommar, men annars. Eftersom kiosken sällan ligger precis där vi kamperar blir det en liten transport. Har dessutom en av ungarna följt med går det inte fortare. Fort går det däremot sen - för glassen att smälta alltså.

Jag har gått och lurat på en mindre frysväska man kunde ha med sig. Men någonstans på vägen blev jag övertygad om att även om den fanns (och det gör den, kolla bilden ovan) så skulle jag förmodligen inte köpa den. Det som är livsnödvändigt på stranden upplevs som onödigt i butiken.

Då minns jag plötsligt min barndom. Och jag märkte att andra gör det också. Till idémamman säger jag bara: Minns du fryspåsarna förr? Och hon fortsätter, - de bruna från GB, menar du?

Just det. De bruna påsarna från GB. Som man hade allt i. Från stuvad spenat till Tophat. Hade det inte varit en toppenidé för GB att erbjuda som en liten service. Att få lägga glassarna i en trevlig liten fryspåse av stadigt papper.

Det roliga är att det är fler som minns denna. Hittade bl a den här bloggen (skrolla ner lite så ser ni hela diskussionen) med en mailkorrespondens med GB som till slut meddelar att de inte tänker återinföra påsarna (oinnovativa tråkpellar!!). Det finns också diskussioner på Flashback och i andra bloggar.

Dock har jag inte hittat någon bild.

Kanske dags för en Facebookgrupp: "Vi som blir ledsna för att GBs glass smälter på väg till strandfilten"

Som en satelit högt upp i det blå

2009-08-07T10:19:00.004+02:00

Ungarna är på väg hem efter ett par dagar hos farmor och farfar. Det är fredag och sol för första gången på en månad (förutom igår och i förrgår). Så det får bli stranden.

Där börjar problemet. Även om folk nu börjat jobba så lär det vara smockfullt. Så då saknar jag två uppfinningar.

Den första är en satelitkarta i realtid. Snabbt kollar man vilka badplatser som fyllts på, hur smockat det är på parkeringsplatserna och hur tjockt det är på stranden. Man skulle ju även kunna tänka sig ett system som anger antalet lediga parkeringsplatser, precis som i stan. Att få upp det på datorn eller mobilen hade ju varit toppen.

Nästa steg är när man väl är på plats. Och här är jag stolt att kunna lansera en idé från idémamman i familjen:

Tänk er en liten boll som man slänger upp i luften. Kanske skjuter man det med en liten luftpistol av något slag. När den kommit upp låt säga 50 meter så tar den bilder över markytan och skickar ner dessa till mobilen. Samtidigt väcklas en fallskärm ut. En tunn lina förbinder fortfarande bollen med avskjutningsmojängen som nu används för att veva hem bollen.

Nere på marken får man en perfekt överblick över var det är optimalt att lägga sig på stranden. Vilka skrevor har folk missat och var behöver man trängas minst.

Vad säger ni? Can you live without it?

Något sånt här fast lite mer mobilt så att man kan få ner det bland strandleksakerna.

Bästa pappablogg-tävling

2009-08-02T09:31:00.003+02:00

Bloggen Pinuppa frågar sig (eller snarare sina läsare) vilken som är den bästa pappabloggen. Och Idépappan är roligt nog en av kandidaterna. Så om du vill bidra till något större i livet så gå in på Pinuppa och rösta. Du gör det genom att skriva i kommentarerna till inlägget och ange din mailadress eller bloggadress (mailadressen syns inte för någon annan).

Själv tycker jag att det inte finns något bättre pappablogg Heja Abbe. Den är lite av pappabloggarnas Google eller Socialdemokraterna - det spelar ingen roll vad övriga gör, de kommer ändå aldrig förbi. Men turligt nog för Idépappan är den utom tävlan.

Koll på rond

2009-08-01T00:54:00.003+02:00

Ronderande väktare har någon form av ID-system som de använder för att bevisa att de varit på ett visst ställe en viss tid. Antar att det är någon form av RFID- eller magnetremselösning. De drar sitt kort helt enkelt i en liten apparat där de passerar på sin tur.

Jag skulle vilja ha en sådan i vår radhuslänga. Och sen skulle man få ungarna att använda det. På displayen hemma så skulle man direkt se. OK, lillkillen checkade in hos Maja för 10 minuter sedan. Storkillen sprang in till Sixten för en haltimme sedan.

Eller så får det bli någon form av GPS-sök. Men att bara ha ungarna fritt springande, det kan väl inte vara bra :-)

Handyman sökes

2009-07-30T22:07:00.003+02:00

Jag vet inte om det finns något jag så genuint ogillar i hemmet som att fixa. Skarva lampsladdar, sätta upp hyllor och montera socklar. Det är skittråkigt och jag är jävligt kass på det helt enkelt. Jag ser inte ens glädjen i slutresultatet, eller åtminstone inte i att det är jag själv som åstadkommit det. Ofta blir det dessutom fel.

Samtidigt slås jag av hur fort det ofta går. Inte alltid, men att t ex sätta upp en lampa följer ofta principen 5-5, dvs 5 veckors vånda och 5 minuters arbete.

Jag skulle vilja ha någon som fixade det. Minns ni hur utskrattad Göran Persson blev när han i sitt Björkvikstal lanserade plusjobben med exempel som "någon som kan sätta upp gardinerna hos gamla". Göran! Allt är förlåtet, jag skulle vilja ha några sladdragare som kan jobba åt småbarnspappor.

Det måste ju finnas massa duktiga killar (jag utgår blint från att det är killar för det är ju killar som gör det nu, fast under protest) som kan skillnad på tum och watt och som har en ordentlig verktygslåda. Vardagsfixmarknaden är vidöppen!

Utmaningen ligger väl i att kunna göra småjobb till bra priser utan att kostnader för resor ska äta upp allt. Men det fixar man med ett rullande schema. Lite som glassbilen. "På måndag eftermiddag är vi i Eriksberg, var vänlig beställ". Jag är övertygad om att vi är jättemånga med tillräckligt många surdegar för att det ska bli lite body. Här kommer min lista:

Sätt upp sockel och takanslutning på de nya garderoberna
Fixa dimmer i köket
Byt garderobsdörr
Lägg ny plattrad på altanen
Skruva fast bänkskivan i köksön
Samla TV-sladdarna i en kabelränna
Bygg sockel i sovrummets bokhylla

PS. Är det någon som vet hur man får loss kåpan på ett dubbelt ELJO Trenduttag? Utan att paja tapeten. Svar emottages skyndsamt med glädje. DS

Nördpappa

2009-07-29T08:28:00.003+02:00

Vi har inte samma intresse. Men någonstans korsas ändå våra liv. Idépappans och nördpappornas på bloggen Geekdad.

För den som älskar grabbiga tekniska prylar som främst är avsedda för ungarna men där pappa vill vara med lika mycket. Ta en kik.

En puff i rätt riktning

2009-07-28T23:54:00.003+02:00

När ens egna idéer tryter får man hyra in extrafolk. Jag fick den här bilden av Brintam-Martin.

Vore det inte perfekt att ha lådor med ritningar på, med lite inspiration när barnens egna idérikedom räcker till, tycker Martin. Klockrent tycker jag. Och om man får lov att utveckla idén så tycker jag över huvud taget att det borde finnas sandleksaker för lite större barn (dit jag skulle kunna tänka mig att räkna mig själv). Sand på sandstrand är ju ett underbart material. Med formar som är specialbyggda för att just konstruera sandskapelser med skulle man kunna ha jätteroligt. Ungefär som Play-Doo fast ute i sköna naturen.

Sen kan man ju börja försöka sig på sånt här:

Lådan familjens bästa vän

2009-07-21T11:07:00.003+02:00

Ibland är bra idéer väldigt enkla. Så enkla att man skäms över dem för att man borde ha kommit på dem redan för länge sedan. Hos oss handlar denna typ av idéer ofta om lådor.

T ex att ta tag i situationen och samla alla glödlampor i en låda. Eller batterier, sladdar eller kemikalier. Därför blev jag så glad när jag läste bloggen Life as a mom och bloggarens glädje över en batterilåda.

Den senaste innovationen hos oss är en rejäl plastväska för glasflaskor och plåtburkar. Snygg, lämpligt rymlig och enkel att gå till återvinningen med. Återvinning blev plötsligt lite lustfyllt.

Idépappan i tidningen

2009-07-05T10:41:00.002+02:00

G-P skriver om näringslivsfolk som bloggar. Och Idépappan får vara med. Jättekul. Tyvärr finns artikeln inte på nätet men väl en liten blänkare.

Grön valet parking

2009-07-04T20:34:00.003+02:00

Det har varit ett par riktigt sköna dagar på stranden nu. Kanske till och med lite för varmt, trots att man inte får säga det.

Definitivt har det varit för varmt i bilen när man ska sätta sig i alla fall. Och ungarna hatar det. VILL INTE!!! FÖR VARMT!!! Och då har de ändå inte upplevt svarta galonsäten i en Volvo Amazon.

Hur som helst delar vi problemet med många. Och det finns flera lösningar på det. En inte helt ovanlig är att starta bilen, köra på ACn och stå och titta på bilen i 5 minuter. Vilket känns rätt slösaktigt. Över huvudtaget är vårt utnyttjande av ACn en riktigt tuff bränsletjuv.

Vad sägs om detta? På stranden idag stod det cirka 100 bilar. Det borde innebära cirka 200 över en hel dag. Nästan alla lägger i dygnstaxan 20 spänn. Parkeringen omsätter uppenbarligen cirka 4 000 kr på en dag. Låt oss ta några stackars ungdomar ur den hemska ungdomsarbetslösheten och ge dem 100 spänn i timmen. Inklusive sociala blir det runt 1100 spänn för 8 timmar. Låt dem anvisa parkering och framförallt checka in fordonen. Du kommer inte ut utan rätt lapp.

Vad har det med värmen att göra då? Jo då kan alla parkera med rutorna fullt nervevade. Lite mindre koldioxid, lite mindre pengar, lite mer ungdomsjobb.

Om så krävdes skulle jag lätt betala 10 spänn extra för den lyxen.

Låna böcker på stranden

2009-07-02T07:40:00.003+02:00

I Göteborg har bokbussarna fått indragen semester och står nu vid badplatserna i Askim och Delsjön.

Vi vill vara där folk rör på sig, säger man. Känns rimligt. Även om personalen tycker att det går trögt så hoppas jag att de håller i. Bl a kör de sagoläsning som tyvärr vid tillfällen fått ställas in. Det kan man kanske förstå då det ofta på stranden är just stranden som drar. Men även barn kan behöva lite omväxling och vila från solen. Och goda idéer tar tid för folk att ta till sig.

Hang in there! Kul med kreativa grepp.

NEJ kan alltid bli JA

2009-07-01T09:17:00.004+02:00

I Kungsladugård i Göteborg vill Familjebostäder att man plockar ner en studsmatta för att grannarna störs. Barnen är naturligtvis ledsna för det. Men uppenbarligen är grannarna ledsnast. Eftersom det är de som får som de vill.

Sorgligt!

Jag är så trött på att det alltid är NEJ som är rätt och JA som är fel. NEJ är säkert. NEJ gör folk gramsna och de tycker att man är småsint. JA riskerar göra folk förbannade och att de tycker att man är en idiot. Bäst att säga NEJ.

Hur skulle man gjort istället? Jag tycker att Familjebostäder ska ta sitt ansvar som hyresvärd för alla, även barnen. Barnen vill hoppa. De blir lyckliga av det. Det gör att du inne i stan kan göra saker som man annars bara kan göra om man flyttar ut (med risk för tappade skatteintäkter, ökade transporter etc). Samtidigt är skrik på fel plats outhärdligt. Det vet vilken förälder som helst. Så lös uppgiften!

- Hitta en ny plats som man tillsammans med föräldrar i området gör säker och attraktiv
- Rusta upp lekplatserna och utrusta dem med proffsstudsmattor (där har föräldrarna ansvaret för sina barn)
- Samla alla. "Grannar" och "Föräldrar" får tillsammans med Familjebostäder hitta en lösning.
- När det är varmt bjuder ni "grannarna" på några Stena-biljetter och skickar ut dem till sjöss.

NEJ SUGER!

Apropå Stena. De är ett gott exempel på hur man som fastighetsägare kan ta ett steg framåt i relationen med sina hyresgäster.

Och apropå studsmatta. Allt om barn bjuder här på hela 11 (!!) tips på hur ungarna hoppar säkert. Dock inget om hur man får tyst på dem.

5 sommarjobbsidéer som gör dig till föräldrars favorit

2009-06-26T09:58:00.002+02:00

1. Leksaksuthyrare på stranden
Nu har det börjats. Kånkandet. På hinkar, spadar, simringar, gummibåtar, späckhuggare. You name it. Grejerna kostar inget i inköp men däremot kostar de blod, svett och tårar när man bär dem från och till bilen. Jag skulle gärna betalat en 50-lapp för att låna grejer till ungarna.

2. Picknickmatsförsäljare på samma ställe
Så är då alla på stranden. Inne i stan står sura caféägare och undrar vart alla tog vägen. Varför inte slå ihop dessa idéer och köra ut lite sköna grekiska sallader eller lite dolmades i en kylväska och sälja det till oss som precis är på väg att åka och köpa en trekantsmacka på Seveneleven.

3. Shoppingbio
Vi kommer naturligtvis inte vara på stranden hela tiden. För det kommer att regna, vara 12 grader och hagla. Vi är i Sverige. Och då kanske vi ändå vill ut på stan. Så varför inte deala med en fastighetsägare som vill blidka sina hårt prövade och butikshyresgäster att låna en av alla centralt belägna övergivna butikslokaler och göra det till en liten bio. Du behöver en 42-tummare, lite sköna kuddar och en stämpeldyna för att identifiera barn och förälder. Gå på studiebesök på IKEA först.

4. Barnens konstskola
I den där underbara parken ställer du upp 10 staflin. Fram med oljefärger, förkläden och penslar. Roliga grejer att måla av. Iste till föräldrarna. 100 kronor för en canvas.

5. Barnens trädgård
Ta en del av ett koloniområde eller bara ett litet skjul med lite mark. Inred i värsta Pettson&Findus-anda och låt barnen komma och hacka, gräva, så, skörda och gegga. Sälj ekologiska grönsaker som mamma och pappa kan ta hem för att göra kvällens middag.

Uppbrytning av könsroller light

2009-06-24T21:16:00.003+02:00

Det är mycket snack om hur kidsen tidigt vaggas in i givna könsroller. Genom kläder, vårt beteende - och, inte minst, genom leksaker. Och det vill ju många ändra på. Killar ska inte klä sig i killkläder och de ska leka med dockor osv. Efter ett svagt ögonblick idag när killarna fick varsin Lego City-grej slog det mig bara. Varför ska det alltid till så radikala grepp? Någonstans är vi ändå olika och förmodligen har väl de olika leksakerna attraherat könen på olika sätt.

Men man kunde väl ändå göra något åt saken inom ramen för de givna lekarna.

Själv har jag ju mest erfarenhet av vad killar gillar. Som kille själv och med två grabbar springade runt fötterna. Och då slår detta mig. Att i t ex serien Lego City, dvs Legomodeller som ska utgöra vardagen så finns det: polisbilar, polisstation, brandbilar, brandstation, byggarbetsplats (jäkligt häftig sådan), grävskopor, traktorer, skördetröskor, vattenskootrar, räddningsbåtar, ambulanser...Alla tämligen manliga yrken om än med stor uppblandning i dag. Dock inte i Legos version. Av alla Legofigurer som följt med har vi inte en enda kvinna. Av kanske 40 stycken. Vi har inte ett enda barn. Sedan idag har vi en kille i kostym som pratar i telefon och kör sportbil men inte enda hot babe han kan ringa till.

Vad gör killar när de leker med Lego? Jo de spelar rollspel. Antingen ensamma eller med sina kompisar. Och hur ska de kunna spela någon form av familjeorinterat rollspel om det är bara grova grabbar med skäggstubb och lapp över ögat som finns att tillgå?

Lite kan man väl anstränga sig i alla fall?

Radhustoffel

2009-06-23T21:32:00.002+02:00

Efter tre veckor i radhus noterar jag framförallt en sak. Gränsen mellan ute och inne är väldigt diffus. Och det är väl precis det man vill uppnå. Att ungarna själva bara kan kuta ut och rå sig själva. Liksom att man själv enkelt kan gå ut och få en nypa luft.

Men det ställer krav på fotdon. Och framförallt byte av dessa. Vilket inte händer. Så. Antingen springs det i strumplästen ute eller i skor inne.

Strumpläst ute har fördelen att det inte skadar något inne. Nackdelen är att strumporna är bortom all räddning.

Skor inne skadar inte skorna men däremot drar det inte skit i stora lass.

Man skulle inte kunna tänka sig en kombination? Någon form av radhussockiplast. Där inget fastnar på sulan men där sulan ständigt håller för ansträngningen.

Nu är väl marknaden begränsad till Sverige då man ändå går i skor både inne och ute i alla länder. Men det kanske är tillräckligt?

What's in a happy meal?

2009-06-22T21:52:00.004+02:00

Den som följt den här bloggen genom åren vet att jag ofta hyllat McDonalds. Fast egentligen är jag mest förbannad att ingen annan ser det McDonalds ser och gör det bättre. Att barn gillar överraskningar, att de gillar att äta med händerna och att det är kul att leka efteråt. Endast IKEA kan konkurrera.

Men den senaste tiden har jag känt att det får vara nog med Happy Meal. Tallriksmodell eller inte. Det är leksakerna jag är jäkligt trött på.

Var och varannan gång rivs påsarna upp under stor förväntan. För att snart lämnas på brickan utan att någon gör anspråk på dem. Jag skulle verkligen vilja se statistik från Burger King och McDonalds över hur många leksaker som åker i deras egna sopor. Jag är rädd för att det är rätt många.

Tänk då på att över hälften (min uppskattning) dessutom innehåller batterier.

Det är över huvudtaget tragiskt att varje McDonalds- och Burger King-middag leder till ett smärre avfallsberg. Bara för att man burit käket 5 till 10 meter. Att båda dessutom suger i sin sopsortering (inte ens petflaskor och aluminiumburkar har egna fraktioner) gör ju inte saken bättre.

Att sedan fylla på detta med skitgrejer gör mig allt mer frustrerad. Vem tror på allvar att ungarna kommer att ta hem fula Startrek-gubbar som de inte har någon relation till. Eller en ful dinosaurie från "En natt på museet 2"

Så snälla McDonalds. Kan inte ni visa framfötterna ännu en gång. Överraska barnen med något som de inte kommer att slänga. Skapa något hållbart. Kanske ska de inte få något alls. Istället får de en helt ny leklåda varje gång att använda på plats. Så kan ni sälja en kaffe och muffin till mamma och pappa samtidigt.

Minimicro

2009-06-22T20:48:00.002+02:00

Känns som jag skrivit om det här förr. Värt att ta upp igen i så fall.

Varför finns det ingen vettig micromat för barn?

Frågan är kanske dubbelbottnad, för det första man kanske tänker på är - Varför finns det ingen vettig micromat överhuvudtaget? Som är god, näringsriktig och tillräckligt mättande.

Själv är jag ingen storkonsument av microrätter, men jag inser poängen med dem. Och grejen är att vid de tillfällen jag verkligen behöver dem finns det i regel två ytterligare personer i familjen, drygt tre äpplen höga, som behöver mat ännu fortare. Och de visar det med all önskvärd tydlighet.

Min favoritsnabbmat i Göteborg hittar man på Wasa Källare på Vasagatan. Eller på Swedish Taste café. De har båda fattat att man kan göra vaccad mat under 70 spänn portionen som är både nyttig och god. Men jag saknar barnportionerna. Och har dessutom inte alltid vägarna förbi Vasastan.

Över huvudtaget, är det inte otroligt vad få lösningar som adresserar föräldrarnas vargatimme - 17-18. Jag vet inte en barnfamilj som inte hatar denna tid på dygnet. Då barnens humör kan svänga 180 grader på en sekund. För att inte tala om ens egna. Förr kunde man som pappa sätta sig med en martini i näven och vänta på käk men den tiden är ju förbi.

Kan ingen stiga fram och hjälpa oss!

Heta kuber i poolen

2009-06-02T21:40:00.003+02:00

Så det är varmt. Och barnen skriker om den uppblåsbara poolen. Så det är bara att slita fram, ställa sig och pumpa och fylla.

Sen är det dags. Men...icke.

- Det är kallt! säger den lille.
- Varmare, pappa! säger den store.

Så pappa springer med hinkar med varmvatten och blöter ner fina golvet i huset.

Tänk om man kunde ha varmvattenskuber. Ungefär som iskuber fast lite större (och i vätskeform uppenbarligen). Ni vet ju hur det blir när trädgårdsslangen legat framme. Det krävs inte speciellt mycket sol på liten yta för att det ska bli riktigt varmt.

Kuberna kan ligga framme redan på morgonen, eller kanske sedan en vecka tillbaka, på något diskret ställe som på förrådstaket eller dylikt.

När det är pooldags (och då är det i regel gassande varmt) tömmer man kuberna i poolen. Taadaa! Solvarm pool.

Radhuspappan

2009-06-02T19:54:00.005+02:00

Idépappan har tagit med sig familjen och flyttat till radhus. Efter sex år i stan med barn var det dags att utöka våningen med en liten äga. En täppa på 50 m2 att gå ut och vårda och vakta.

Jag hoppas att det kan inspirera till mer skrivande, återigen har jag låtit tangentbordet vila för länge. Men nya förutsättningar brukar vara bra för idégenereringen. Fast faktum är att jag undrar om det hade kommit lika många idéer i mitt huvud om vi från början bott här eller i villa. Huslivet har helt enkelt inte lika många hinder som stadsboendet. Det krävs inte lika många förbättringar. Men visst finns här saker att ta i. Har redan lagt upp ett litet lager efter fyra dagar i flyttyra.

Samtidigt hoppas jag att det finns kvar idépappor och idémammor i stan. För det är ett härligt liv, att utanför dörren ha allt. Och om vi vill ha levande städer där man inte lägger timmar varje dag på att transportera sig så krävs det att det är roligt att vara där. Det är det inte alltid. Det saknas roliga lekplatser, säkra upplysta fotbolls- och basketplaner och familjevänliga caféer. Trots att våra städer ofta är 300-600 år gamla är städerna närmast helt anpassade till bilar. Cyklister, trampebilister och tultare är helt satta på undantag.

Själv tror jag på förtätning, gärna på höjden. Mycket folk på liten yta och härliga små lek- och naturupplevelser i kvarteret. Men framförallt önskar jag en politisk vilja att våga prioritera barnfamiljen med målet att hålla dem kvar. Till dess blir det radhus från mig. Dock endast fem minuter från centrum. Man vill ju inte bli en lantpappa :-)

PS. Bilden fick jag från den härliga bloggen Nancy and I. Hoppas det var ok att låna.

Barnens bio

2009-03-17T10:54:00.003+01:00

- Pappa, varför går vi med fröknarna bara på teater, gymnastik och rytmik och sånt, varför går vi aldrig på bio?

Sexåringen frågade när jag i ilfart skjutsade honom till teatern dit övriga dagisbarn (som har föräldrar som lämnar sina barn i tid) skulle se Mamma Mu idag.

Själv är jag rätt nöjd med att ungarna går på teater. Jag menar, hemma blir det betydligt mer film än levande skådisar.

Men ändå. Är det inte sorgligt med hur outvecklat det är med barnbio?

När såg någon Toy Story på bio senast? Eller Emil i Lönneberga, Pippi Långstrump eller Djungelboken?

Det som i förlagsbranschen kallas backlist, dvs verk som inte tillhör de nyutgivna är helt frånvarande från vanliga biografer. Allt är förpassat till DVD. Om det är ett kommersiellt grepp så är det dåligt. Vår äldste killes första fråga efter en biofilm är alltid "när kommer den på skiva?", så inte hade det direkt sålts färre DVDer om barn som idag växer upp får se mer film på bio.

Tänk att göra om en gammal bio till ren barnbio. Lekutrymmen, figurer ur filmens värld (inte bara pappfigurer för de senaste Dreamworks-filmerna), barnanpassad restaurang med filmtema. Och inte minst en bra varierad repertoar med kortfilmer, långfilmer, för de små och för de stora, tecknat och otecknat, svenskt, japanskt, amerikanskt, tjeckiskt....

Med gamla filmer borde priset kunna pressas rätt ordentligt också. Istället tar bion hem det på försäljning av DVD, merchandise, böcker och inte minst fika och (helst någorlunda nyttigt) snacks.

Inför Bäst före-datum på presenter

2009-03-15T13:24:00.003+01:00

I eftermiddag ska vi på middag hos goda vänner. Och dessutom lämna över en lite present till lilla Michaela som fyller 7.

Jag har handlat present. En bok om Disco-Amanda eller nåt. Och jag är livrädd.

Av något skäl saknar jag helt förmåga att leva mig in i lite äldre barns värld, dvs barn som är äldre än mina egna. Och dessutom tjejer när vi själva bara har pojkar. Förvisso kopplar jag rätt väl bakåt till min egen barndom. Men hur fel ute var man inte då? Vi levde ju nästa i DDR med två TV-kanaler och med svartvit dagstidning.

Michela läste kanske Disco-Amanda när hon var tre. Tänk om hon hellre vill ha en helårsprenumeration på Vecko-Revyn? Eller en sminkuppsättning från L'Oreal. Bara för att hon är värd det.

Därför. Tänk om man kunde införa Bästföre-märkning på leksaker och böcker. Inte bara från 3 år utan även "från 3 år men absolut inte längre än till 6 år". Skulle kunna kompletteras med kommenterar som "Vissa barn leker med dessa även när de är 12, men det är inget man får kompisar på".

För oss tondöva.

Bönhörd igen - nästan.

2009-03-10T16:33:00.005+01:00

Nåja, inte kanske var det denna gång för att Idépappan varit framme. Men lanseringen idag av Vehiconomics på Energitinget liknar onekligen min önskan om en liten citybil:

Den tvåsitsiga bilen kommer i olika drivmedelsversioner inkl el, etanol och bensin. Roligast i sammanhanget är att den är svensk, utvecklad i Stockholm. 90 km/h och 0,15l/milen i stadstrafik känns onekligen spännande.

Jag bara undrar vad som ska hända med min motion och var jag ska placera minstingen.

Alltid redo

2009-03-09T10:28:00.003+01:00

Man får mycket med sig när man får barn. Färdigheter i projektledning, tålamod, uthållighet etc. Och så får man massa prylar man egentligen inte vill bli av med.

Skötväskan är en sådan.

För en pappa är den ju inte helt obekant. I lumpen kallades den för stridssele men fyllde i princip samma funktion: att alltid vara redo.
När blöjorna nu börjar göra sitt sista uttåg ur vårt hem kommer sakna skötväskan. Men efter att plöjt igenom bildspelet i Allt om barn om coola pappaskötväskor (alla var inte coola) så tänker jag annorlunda. Nu vill jag snarare ha en ny. Här ska finnas:

Vatten (för att man aldrig kan få för mycket)
Rolig bok (avledare och tålamodsförlängare)
Mutkex (när inte boken håller längre)
Varm tröja (för att vi bor i Sverige)
Vattenpistol (för lite skoj)
Moleskin-bok (för drömmen om en lugn stund medan ungarna leker)
Medicin, plåster, servetter (säger sig självt)
Bestick (det är alltid dags för mat)

För den som vill hänga på. Gå in på Diaper Dude och botanisera.

En tramphybrid tack!

2009-03-03T20:03:00.005+01:00

Klockan är 8.10 på morgonen. Tjat, skrik och bedjande i hallen. Och så är vi till slut instuvade i hissen i första etappen mot dagis. Nere på gatan möts vi av - regn! Sneglar på V70n som står på gatan. Vill. Borde inte. Hur skulle det se ut om alla i stan körde bil till dagis när det inte ens är två kilometer. Och när ska den välbehövliga vardagsmotionen hämtas in?

Det är då man skulle kliva in i sin tramphybrid.

En bil för två vuxna och lite shoppingkassar, alternativt en vuxen och två barn. Tak, värme, P1 och Mamma Mu.

På plan mark får man trampa på och får på så sätt sin vardagsmotion. Men i backar slår en liten men stark elmotor till som hjälper till. Så att man inte kommer helt svettig till kontoret.

Om man jämför med en bil är det naturligtvis ett nedköp. Men jämför med cykeln, bussen eller att gå en tråkig svensk marsmorgon. Då blir analysen en annan.

Varför inte låta SAAB tillverka. Det skulle kunna bli deras Ipod. För oss som fattar vad som är coolt i livet.

En mammas doft

2009-02-28T13:05:00.003+01:00

Kommer ni ihåg Jovan Musk? Storsäljare i färjornas parfymshoppar på 80-talet. Kanske nu med, vad vet jag? Grejen var ju i alla fall att den innehåller substansen musk, från musk-rådjuret vars doft ska vara oerhört effektiv att locka fram kvinnans lustar. "Använd den här så kommer brudarna hänga efter dig".

Själv prövade jag aldrig (varför fattar jag inte idag!?) utan trodde mer på sköna citrusdofter från Armani.

Men nu skulle jag vilja ha en liknande. Som luktar mamma. Alltså inte min, utan ungarnas.

Det är sista chansen att få ungarna ifrån henne nattetid tänker jag. Lite mamma-"musk" efter tandsköljen innan man går och lägger sig. Med kvinnliga hormoner, eller vad det nu är som som gör att ungarna på 20 meters håll, sovandes, vet vilken sida de ska ha.

Möjligtvis blir det kanske lite tveksamt i det nattliga pusslandet men det borde öka upp för en bättre flexibilitet.

Idé för sköna nätter

2009-02-24T21:22:00.003+01:00

Klockan 2.30 på natten har i princip alla anlänt. Storkillen kring 1 och lillen en dryg timma därefter. Sen ligger vi i vår 180-säng och fajtas. För min egen del är det inget jätteproblem. Jag får ofta 60 procent av ytan medan de övriga delar på 40.

Men sömnen blir sådär för oss alla minst sagt. Och sämst för min kära fru som ligger underst.

Och nu i mina egna feberångor nattandes lillkillen i sin barnsäng tänkte jag: varför är inte föräldrasängar så här? Med bräda på sidan.

De gånger vi sovit som bäst har varit i små strand- eller fjällstugor där sängen står inklämd mellan två väggar. Den uteblivna oron för att någon ska ramla ner, utan behov av säkerhetsmarginal, är guld värd.

Sidorna kan naturligtvis vara uppfällbara eller borttagbara. För tro mig tryck upp dig själv mot en bräda och det är inga problem att sova gott på 20 cm.

En riktig man går naturligtvis ut i garaget och snickrar ett par brädor. En affärsman går till IKEA. Själv är jag Idépappa och skickar med glädje idén till IKEA. För vem vet hur länge grabbarna håller på så här.

Förslag på namn: Alkov! Och Ingvar, ni kan väl klicka lite frenetiskt på några Google-annonser som tack. Det kostar inte er något.

Kanonsnö till folket!

2009-02-23T18:32:00.004+01:00

Här är barnens närmaste kälkbacke. Endast 100 meter från vårt hus, mitt i Haga i Göteborg.

Det mest komiska, eller möjligen tragiska, med bilden tycker jag är att barnen faktiskt åker i backen. På jord och gräs.

Fram till igår har det varit minusgrader i minst två veckor. Men den snö som legat är väl i princip ansamlad frost.

Tänk om det fanns mobila minisnökanoner som man kunde köra mitt i stan. Med den kyliga vintern hade vi haft en fint täcke en stor del av vintern. Och glada medborgare.

I en stad som inte ens har en parklek så tror jag dock inte på att kommunen ens skulle lyssna på idén. Men vore inte Skistar med sina anläggningar i Sälen, Åre och Hemsedal en vettig sponsor. För många år sedan när jag hade tillfälle att jobba med Åre-bolaget fick jag lära mig att ju mer snö det var söder över ju fler bokade resor norrut. För att man blev inställd på att åka skidor.

Så Skistar. Kom ner till Stockholm och Göteborg med fyra-fem mobila snökanoner. Sätt era fina madrasserade skydd på träd och klätterställningar och varför inte ha en av era genomtrevliga tjejer eller killar som går och informerar om skidskola, skotersafari, hundspann och annat roligt som man kan göra på snö. Och bjud på en korv också.

Bolibompa berättar vem du är

2009-02-23T18:19:00.003+01:00

Klockan 18.00 är det dags varje kväll:

- Ja!! det är Bolibompa, jublar 6-åringen
- Nej!! inte Bolibompa, grinar 3-åringen

Sen sitter de där båda två som ljus.

Jag tror jag har skådat en tydlig attittydskillnad. För Leo (sexåringen) innebär Bolibompa möjligheter. Att få se något som ännu inte fått plats i DVD-skåpet eller som inte finns på Youtube.

För Lester (treåringen) innebär Bolibompa en stor risk. En risk att det är något han inte gillar. Den är inte värd att ta.

En hundring på att Leo blir äventyrare och Lester revisor.

Killdans

2009-02-23T17:58:00.004+01:00

För ett och ett halvt år sedan ondgjorde jag mig över könsfördelningen i dansklasserna. Vår Leo spelade solo mot 11 tjejer i barndansen. Även om man spontant kan tycka att man skulle känna sig rätt nöjd så var inte det fallet (och btw så dansade jag själv tillsammans med 20 tjejer när jag var 15 och trots ett potentiellt smashläge kändes det väldigt ensamt).

I mitt inlägg hade jag en lösning med någon form av rotation. En kombination av dans och fotboll typ där tjejer och killar skulle mixas och varvas.

Lösningen från Dansforum blev snarare det motsatta. Nu går Leo i "killdans". Det kändes ju lite sådär. Att man från 5 års ålder ska behöva dela barnen baserat på kön.

Men jag måste säga att killdans rockar fett. Aldrig har en aktivitet varit så friktionsfri. Aldrig har jag fått så mycket rapporter direkt efteråt över vad som hänt. Killdans är grejen.

Kanske är det som rädslan inför TV4s lansering, att deras nyheter skulle fördumma folket. Lika mycket pekade snarare på att de lyckades bilda fler människor med ett lättsammare anslag.

Som genom att få dansa Starke Adolf, flygplan och clown som kastar paj.

Plug-in-elbilar till de små!

2009-02-21T09:53:00.004+01:00

Ni vet hur det är. Plötsligt slutar det där surrandet som du länge undrat var det kom i från. Det är batterierna på det självgående Brio-tåget som kört in under barnsängen och som till slut sagt sitt och stoppat. Eller Flextrack-bilen, ficklampan (fast den låter ju inte) eller lasersvärdet. Snacka om att lysa för dammtussarna.

Och då ska man fram och byta batteri. Pappa, pappa, pappa - nu. Och idag måste man ju fram med skruvmejsel i de flesta fall eller åtminstone en Globalkniv. Vilket gör att det lätt blir liggande.

Vi har äntligen börjat lägga om till laddningsbara batterier. Men det är på många sätt än mer krångligt. Kunde batteriindustrin inte gå ett steg längre?

Vad sägs om att förse leksaksindustrin med moduler där man sätter in laddningsbara batterier och sen bara ansluter med sladd direkt till leksaken. En riktig plugin-lösning. Då skulle dessutom barnen själva kunna ladda sina grejer och få lite mer förståelse varifrån energin kommer (lite sa jag).

Jag tror att det skulle säljas betydligt fler laddningsbara batterier. Och sen är det bara för oss vuxna att ta efter:

Tekniskt stöd för tidsoptimistiska föräldrar

2009-02-19T22:47:00.007+01:00

- Hej jag heter Hans Eric och jag är tidsoptimist.
- Hej Hans Eric

Att vara tidsoptimist är mycket mer än att tro att man hinner med mer än vad som är möjligt. För mig handlar det om en inbyggd ovilja att göra saker för tidigt. Får jag en halvtimma till skänks utnyttjar jag den till max till annat och kommer ändå för sent.

När man jobbar är det väl en sak. Men med två barn funkar det helt enkelt inte. Därför skulle jag vilja ha tidspassningsapparat. Som tar hänsyn till hur ungar funkar, något man borde veta men aldrig vill acceptera.

Så här ska den fungera. Tanka ner kalender från telefonen eller datorn. Till varje händelse finns ett antal fält. Här skriver man antingen fritext eller tar standardmoduler. T ex:

Dagis
Senast ankomst 8.30
Lämplig ankomst - 10 min

Avfärd
Bil - 15 min Cykel - 15 min Sparkcykel - 20 min
Påklädning - 5 min
Strul - 5 min
Påklädning - 5 min inkl jagande
Tandborstning - 5 min
Frukost - 30 min
Vakna till/kissa - 5 min
Väckning - 10 min

Väckning med cykel: 7.00

Vid varje aktivitetsbyte larmar apparaten en minut innan.

Med hjälp av kalendern kan man se om det t ex är rytmik och killarna måste vara där redan 8.15. Man kan få sina egna möten med liknande parametrar.

Det blir ett jäkla larmande menjag kommer i tid.

Bönhörd! Ted fixar Barnprylskartan.se

2009-02-18T23:19:00.003+01:00

För två dagar sedan skrev jag om vad bra det vore om det fanns en dedikerad sajt för barnprylar. Och filosoferade om att det är precis vad webbentreprenören Ted Valentin skulle kunna fixa.

Och så gjorde han det. På två dagar!

Här är Barnprylskartan.se

Tack Ted!

Öppet brev till Eva Hamilton

2009-02-18T20:56:00.003+01:00

Kära Eva Hamilton!

Jag tycker ni gör ett jättefint jobb med SVT. Ni verkar ha något för alla och nu har ni ju dessutom mängder av kanaler.

Vad ni gör innan 21 har jag ingen aning om för då håller jag på med middagen, leker lite och sen nattar ungarna. Men därefter har ni en hel del småtrevliga program. Inte minst följer jag NipTuck och skulle gärna se att ni körde vidare med Six feet under.

Men jag saknar en sak. Avbrott.

Att som i femmans CSI eller Grey's Anatomy få 3 avbrott på 50 minuter är ovärderligt för småbarnsföräldrar. Då kan vi äntligen kolla mailen, Fejjan eller skriva blogginlägget vi tänkt på hela kvällen. Vi kan koka te och stoppa undan de sista Lego-klossarna i ungarnas rum.

Förvisso kan man ju köpa en sån där DVR. Men som barnfamilj måste man prioritera och vi har valt att lägga våra pengar på en komplett samling av Cars-bilar.

Jag vet att ni inte får ha reklam. Men vad sägs om att återinföra Anslagstavlan. Då kan man ju få lite schysst samhällsinfo också.

MVH
Idépappan

Early kräksjuk warning system

2009-02-18T19:17:00.004+01:00

Det här inte för FRA-antagonister.

På kvällen den 21 februari 2003 går en man in i en hiss på Metropole Hotel i Kowloon i Kina. Han känner sig lite småkrasslig. Han snörvlar och hostar. De övriga sju personerna minns också att han nös i hissen. Det skulle visa sig vara ödesdigert. Mannen som ovetandes bar på sjukdomen SARS lyckades på det sättet sprida sjukdomen, som vid det här laget härjat endast i två veckor i en liten del av södra Kina, till i princip hela världen.

En kvinna i hissen tog dagen efter flyget till Toronto. Hennes fem släktingar som mötte henne på flygplatsen hade inte en chans. Alla insjuknade liksom flera ur sjukhuspersonalen som vårdade dem. Epedimin i Kanada var ett faktum.

En annan man tog planet till Hanoi där han, efter att ha tagits in på sjukhus, smittade en stor del av sina vårdare.

En tredje person åkte till Singapore. Återigen råkade vårdpersonalen illa ut. En av hans läkare tog, innan han förstod att han smittats, ett plan till New York. Under resan blev han så dålig att han fick söka vård vid en mellanlandning i Frankfurt. Här smittade han ytterligare personer och tog på så sätt in sjukdomen i Europa.

Spridningen av SARS är en fruktansvärd historia. Ingen av människorna i hissen överlevde sjukdomen och de tog många ytterligare människor med sig i döden. Men händelsen är egentligen inte speciellt ovanlig.

När kräksjukan "går" tillsammans med influensan är det precis samma sak som händer. Konsekvenserna är inte lika fruktansvärda naturligtvis. Men det är likväl en epidemi. Ibland betraktar vi basillerna som pollen. Något som flyger runt i luften som vi inte kan undvika. Så är det naturligtvis inte.

På vår äldste sons dagis har vi en diskussionsgrupp på nätet där vid föräldrar pratar om stort och smått. För en tid sedan fick någon idén till att skriva när vi var sjuka just för att undvika smittan. En jättebra idé tycker jag.

Tänk om man kunde ta idén ett steg längre.

Tänk ett spatialt Facebook för våra små. Där vi lägger in alla våra platser där de befinner sig: dagis, rytmiken, simskolan, fiollektionen. Lägg till temporära platser som lekplatsen, barnkalaset etc. Om alla gjorde det samma skulle vi få en total kartläggning av alla tänkbara "encounters".

Så när vi åker på kräksjukan: Tryck på utbrottsknappen! Snabbt skickas en signal till alla som delar samma träffpunkter. Därifrån skickas vidare till nästa nivå. Lite snygga flash-animationer visar hur smittan sprider sig och vi får möjlighet att agera. Kanske kan man dela upp barngrupperna på dagis, hoppa över nästa barndans eller blockflöjtslektion. Hygienberedskapen går upp i Defcon 1.

Utopi? Övervakningssamhälle? Förmodligen. Men nästa gång du står på huk över toalettringen. Tänk på min idé.

Leksaker 2.0 - eller konsten att lura sina barn

2009-02-16T20:39:00.005+01:00

Igår fick femåringen en åthutning av mamma. Stående på toalettstolen tog han tag i en av de hängande handdukarna på väggen och svingade sig, likt Tarzan, ut genom dörrposten. Det gick naturligtvis inte så bra och varken han eller hans mamma var speciellt nöjda med resultatet.

Själv höll jag mig i kulisserna. För jag hade ärligt talat svårt att visa min lojalitet med föräldralaget i det här fallet. Förvisso en Lexingtonhandduk åt skogen men helt ologiskt är det ändå inte. Den där flärpen sitter ju så hårt. Man måste ändå testa...

Barn gillar att testa. För det är så de lär sig. Själv trodde jag när jag var liten att man t ex kunde förtöja en båt med hushållssnöre, det var ju så starkt. Det går inte. De lär sig genom att testa de fysiska gränserna. Och vad föräldrarnas uppsatta gränser egentligen är värda.

Ibland måste vi kanske påminna oss själva om det. Vi måste förstå att det är en del i deras utveckling.

Men även om vi förstår så är det ändå så förtvivlat jobbigt att acceptera det. Att ungarna ska göra så mycket farliga grejer. Så mycket som förstör eller låter så mycket. Som inte går att tvätta bort.

Kan vi lura dem?

Tänk om vi kunde skapa leksaker där ungarna inte fattar att vi fattat. Väggar som ser ut som en Missonitapet men som är gjord för att klottra på. Träd som är gjorda för att klättra i med mjukmatta under men som officiellt är förbjudna. Pulver som när det blandas och hårdpackas i ett rör flyger i luften utan att kunna skada användaren ens om man håller röret i handen. Dockor som är gjorda för att ta isär men som verkligen känns som om de går sönder.

Eller måste vi bara dras med att våra barn är satta i utbildning?

Ett litet tack till Hospital Aleman's Kinder Plan Campo Nazca Saatchi & Saatchi för en riktigt snygg kampanj.

Barn och baby - bättre begagnat

2009-02-16T18:17:00.003+01:00

Är det några grejer som verkligen gör sig bra begagnade är det barn- och babygrejer. Ofta har de inte längre användningscykel än 2 år och i många fall mindre än 6 månader. Eller 3 månader.

Och få begnatmarknader fungerar väl bättre än just denna. Barnkläder på Tradera (som skickas över hela landet) och prylar på Blocket (gör sig mer lokalt). Men jag har fortfarande en känsla att allt för mycket göms i förråd och gömslen. Inte minst för att folk tidigare inte använt sig främst av Tradera.

Här har jag ett uppdrag till Ted Valentin. Ted är killen bakom kända sajter som Sushikartan.se och inte minst Annonskartan.se. Annonskartan aggregerar alla annonser från Blocket, Tradera Eniro och placerar ut dem på en Google-karta. På så sätt kan man välja grejer i närheten där man bor.

Jag tror dock att vertikalen är viktigare. Och vilken skulle var bättre än området barn och baby. En sajt där alla annonser sammanlänkades i olika kategorier. Där det även för Blocket- och Tradera-ovana besökare skulle trivas. En riktig föräldrabörs.

Så Ted, jag tror inte att du har några kottar själv än, men antingen kan du väl skaffa eller slå dig i slang med oss som har. Vi har en kravspec klar och en given affärsidé. Sen säljer du den till Bonniers. Apropå Bonniers skriver Allt om barn om att handla begagnat här.

Upprättelse för COOP

2009-02-16T12:49:00.004+01:00

OK. Handscanningsgrejen på COOP Forum kan göra mig riktigt irriterad. Men jag måste väl ändå ge dem lite beröm också. Speciellt deras lekrum som de har i deras Sisjö-butik. Det är en verklig hit!

Att inte fler fattar det. En timmas lek för ungarna och en timmas lugn shopping för pappa gör att alla blir glada. Speciellt i dessa frystider blir det nästan ett skäl att åka och handla.

IKEA är ju naturligtvis kungarna inom detta område. På restaurangen Lammet och Grisen i Sälen har man också upptäckt att barn gillar film och lek medan föräldrar tycker om att prata och dricka vin. Men var är resten?

Varför har vi inte fler köpcentrum som kör barnpassning? Eller varför går inte innerstadsföreningarna ihop om ett trevligt ställe?

Last impression last

2009-02-15T23:35:00.004+01:00

- Hejsan, har allting gått bra?
- Jajamen
- Jaha, då blir det avstämning.
-....

Jag mötte inte blicken på killen i kassan när jag var tvungen att tömma ut fem noggrannt packade kassar på COOP Forums varuband vid självutchecken. Jag är så förbannat trött på att vända ut och in inte bara på mina varor utan även min karaktär. Inte sällan har något blivit fel när jag använt handscannern. Glömt att scanna bananerna t ex när jag förmodligen tyckt det varit nog att stoppa dem i påse, väga dem och sätta på etikett. Och det är väl det som gör att jag får avstämning då och då.

Men seriöst. Jag handlar för 1800 spänn. Om det blir fel på 20 kr när jag har gjort deras arbete är det värt att irritera mig så som denna gång?

Jag står med feber och två ungar som inte vill annat än gå hem. Lillkillen skriker. Skrik, tänker jag, ge dem bara. När jag säger att jag tar fem nya plastkassar istället för dem som nu revas upp, ser killen helt förvånad ut och hasplar ur sig ett - öh ok.

Allt visade sig stämma dessutom.

Det är väl ok med handscanners. Det är så dyrt att arbeta i vårt land att vi gör alla allt för att hitta sätt att inte låta riktigt folk ta hand om jobbet. Men var är känslan?

Här är några idéer till COOP Forum:

Om ni nu misstror småbarnsfäder och tror att vi öst i fem DVD-spelare bland kassarna gör så här:

- Tryck på en knapp och tillkalla en packare som gör att den fina packningen man själv jobbat på bibehålls och som gör att man inte får stå i 10 minuter och packa om. Som i USA där man alltid får grejerna packade av en livs levande människa.

- Ha små presenter under disk som kan stickas till ungarna. Vänd något tråkigt till något bra.

- Inför RFID på alla varor. Då kan man ju kolla alla 100%-igt utan att behöva packa upp något om det inte faktiskt är fel.

Fatta att kassan är mitt sista minne från handlingen. Jag lämnar en i övrigt riktigt bra butik (med lekrum som barnen älskar och superbra barnmats- och barnprylssortiment). Och jag går därifrån sur.

Gör mig glad.

Harredan- och önskaejlista önskas

2009-02-12T13:55:00.003+01:00

Jag vet att jag för längesedan här i bloggen efterlyste en önskelistetjänst på nätet. Och fick ett par bra tips, bl a Önskelista.nu och Whishlistr.

Nu har jag kommit på att en önskelista bara delvis löser problemet. För ungar som har allt skulle en redanhar-lista funka bättre.

På den skulle allt barnen har finnas nedprintat. Vilka filmer, spel och Carsbilar killarna har. Och vilka Schleich-djur och Vem-böcker som står i bokhyllan. Dessutom skulle man kunna ha med storlek på skor och kläder för köpglada mor- och farföräldrar.

Hade varit en perfekt tjänst för BR eller ToysR'us (de har väl dessutom samma ägare så det borde väl inte vara något problem). Om man litar mer på dem än på FRA skulle man kunna låta dem registrera varje köp som görs. Då har man en bra bas som sen kan ändras hemifrån. Och de hade fått ett schysst CRM-verktyg.

När det är dags för kalas kan folk checka av listan (man behöver ju inte se den i sin helhet) och få en verifiering om det som man efter 20 minuters velande hittat kommer att mötas av jubel eller ett "nej vad synd, det har han ju redan, men tack ändå".

Dessutom skulle jag gärna addera en ytterligare feature. En önskaej-lista. Och i brist på denna lösning publicerar jag våra killars lista här (fritt tolkad genom pappa):

1. Tuschpennor (om inte korken är automatförslutande och färgen går att trolla bort)
2. Memospel som går att tugga på
3. Pussel som förvaras lagda i ram (blir ett jäkla pusslande varje kväll)
4. Bilar från Kina
5. Lego City (där bilarna har fler komponenter än riktiga bilar)

Sökes: manus

2009-02-11T17:19:00.002+01:00

Efter några tusen besök på IKEA så har vi förvärvat en rejäl samling handdockor. T o m en liten teater har vi och att spela för ungarna brukar vara en riktig hit. Främst när det är mamma som spelar. Jag själv som vanligtvis tycker att jag är någorlunda kreativ känner mig fullständigt fantasilös med en älg i högerhanden och en fisk i den vänstra.

Jag skulle vilja ha en uppsättning lättspelade manus. Som gör att dialogen kan få lite mer substans och sagan en början och ett slut.

De ska funka även när man avslutat arbetsdagen lite småförkyld och ungarna inte ätit upp maten. Helst ska de inkludera en älg, fisk, lejon, drake. Och en häst med klänning.

Inget bra bak i bilen?

2009-02-10T23:52:00.004+01:00

Om hälften av användarna gör fel, vems fel är det då?

Vi Föräldrar rapporterar om att hälften av alla bilbarnstolar används felaktigt. Det är väl inte så konstigt med bruksanvisningar som är allt annat än tydliga eller ens möjliga att hitta.

Varför händer det inget på det här området? Varför har vi barnstolar över huvudtaget?

Säg att man har en bil mellan 3-6 år. Om man köper den när första barnet kommer är det då inte troligt att livet ser ganska likt ut i just sex år framöver. Och är det inte sannolikt att bilen sedan köps av en annan barnfamilj? Så har det i alla fall varit för oss.

Så när får vi se en biltillverkare som gör en riktig familjebil. En bil där barnens säkerhet finns integrerad i bilens befintliga inredning. Kanske ska den vara semiflexibel, man lämnar in den på "tvåbarns-service" där man monterar in nya säten, kanske ett bord, plats för leksaker och skötatteraljer. Då kanske även vår kära bilindustri kan behålla lite närproducerade fordon.

Eller så fortsätter bilbarnstolstillverkarna att göra fula, klumpiga stolar som hälften inte kan montera. Och biltillverkarna fortsätter göra precis likadant som alla andra biltillverkare.

De ska va trist att lida

2009-02-10T23:27:00.003+01:00

Så hände det. Storkillen kom upp till oss med feber. Grattis oss!

Och som om hosta och feber inte är nog. När värkmedicinen kommer fram blir det tvärstopp. Vilket jag i och för sig tycker är lite konstigt då den är rätt ok med hallonsmak. Men jag kan ändå inte förstå:

Varför ska medicin se ut så här:

När den skulle kunna se ut så här:

Jag hade köpt den.

Sprit att ta med

2009-02-10T09:56:00.003+01:00

När man blir förälder öppnas nya dörrar i hygienens värld.

Det börjar på BB. Vem blir inte imponerad av hygienen när sköterskorna varje gång trycker till på spritpumpen när de kommer in och ska göra bestyr?

Och sen, bara ett par dagar senare, är man expert på alla olika typer av våtservetter som finns på marknaden. Något man inte fattar varför man inte upptäckt tidigare i livet. De funkar ju lika bra att tvätta bilen med som att polera datorskärmen.

Nu, i sjukdomstider (är det inte extremt mycket influensa och kräksjuka nu?) börjar ju spriten från BB även bli poppis hemma. Och på dagis där det visat sig hålla tillbaka smittan ganska effektivt.

Men skulle man inte kunna samköra dessa två renlighetsinnovationer:

Spritservetter!

Det är ju inte nödvändigtvis hemma som man smittas mest. Och i flera fall är man ju medveten om när blivit skitig.

Snyggt förpackade, enkla att öppna och lätta att ta med. Det skulle jag vilja ha.

Pannkaksfrossa

2009-02-08T16:15:00.002+01:00

Det är söndag morgon. Frukosten är avklarad. Utanför visar termometern 0,7 grader och det är fuktigt. Tänk om man då bara skulle kunna säga:

- Nu åker vi till pannkaksrestaurangen!

Och så åker vi till en stor härlig restaurang. Här serveras pannkakor av alla de slag. Ungarna jublar, jag pustar ut. Det här blir en lätt match. När de härliga pannkakorna serveras, efter en fräsch fruktsallad, så kastar sig ungarna ut i ett stor generöst lekhav med alla andra. Själv sitter man kvar med en latte och öppnar upp laptopen som snabbt hittar det trådlösa nätverket. Kanske bloggar lite.

Men det går inte. Förvisso finns Egg and Milk här i Göteborg. De står för allt utom yta, lekhörna och "pusta ut". Här krockar bakfulla 25-åringar med flerbarnsfamiljer som kommer tillsammans med andra flerbarnsfamiljer. "Nej" är ett ord som flyger genom lokalen titt som tätt. Och i öppningen står människor med anklagande blickar för att man tar deras potentiella plats.

Jag säger inte att IHOP är världens förebild. Det är ofta rätt sjavigt. Men ett upphottat IHOP med lite touch av Starbucks och IKEA. Det hade fångat mig idag.

Och tillbaka igen

2009-02-08T16:11:00.003+01:00

Jag tror att jag ska börja blogga här igen. Det känns som om idéerna kommer åter. Och så har jag saknat alla trevliga bloggare jag hade kontakt med under tiden jag körde Idépappan. Nu kör jag igen....

Tillbaka och iväg

2008-03-15T22:04:00.002+01:00

Jag är tillbaka. För ett sista inlägg här på bloggen. Jag har inte haft så många idéer på sista tiden. Eller jo, en. En portabel avtvättare som man kan använda när ens son spytt på öppen gata. Som en brandsläckare ungefär.

Annars har det varit tomt.

Men nu kör jag igen. Fast med en delvis ny vinkel. Det blir en lokal idépappa om vad som kan bli bättre hemma i gôa Göteborg. Postningarna sker här: http://www.myblock.se/idepappan

För er som inte hänger med vill jag bara tacka för tiden här. Det har varit jätteroligt att få alla kommentarer och också "lära känna" massa bloggare som har så mycket bra att säga. Jag fortsätter att följa er.

Min idéer ligger kvar här. Min dröm är att hälften genomförts inom fem år. Då blir föräldrarlivet ännu bättre. Fast det är rätt bra redan idag.

Small is beautiful

2008-02-01T22:47:00.000+01:00

Fredag kväll. Det innebär tre saker. Barnen får välja sin middag (blodpudding med äpplechutney), det är Spöket Laban på Bolibompa och barnen får popcorn. Jo, en sak till. Vi får ägna en kvart åt att dammsuga upp popcornen.

Våra ungar behöver inte så mycket. Och det är jäkligt jobbigt när allt slängs ut.

Jag skulle vilja ha små micropoppåsar. Som bara är en fjärdedel av de vanliga. Barnpopcorn. Eller singelpopcorn. Eller, bara lite sugenpopcorn.

Allt är så stort.

Leksakstorrsim

2008-01-23T13:39:00.000+01:00

Sedan ett halvår tillbaka är vår äldste kille Leo (4 1/2) stor Youtube-fantast. Lite väl duktig ibland bara. Man sätter honom framför någon hemmagjord Thomas-tåget-film och ett par minuter senare har han surfat vidare till värsta Gangsta' Rap-sajten.

Men nu har jag också upptäckt Youtubes positiva inverkan på vår ekonomi. Leo vill inte ha lika många grejer. Istället nöjer han med sig att kika på flera av dem på datorn. Trots att man kan tro att det skulle skapa ha begär.

Som den här t ex. En enda stor frossning i en modelljärnväg. Inte ett knyst om potentiell födelsedagspresent. Bara titta. Älska Youtube.

Nominerad!

2008-01-15T13:28:00.000+01:00

Idépappan har blivit nominerad till månadens barnblogg. Jättekul verkligen - Tack Allt om barn!

Men ska sanningen fram är detta ingen barnblogg. Det är en föräldrarblogg. En blogg om hur föräldrarskapet med ett par enkla eller ibland rätt svåra grepp kan bli bättre. Om hur vardagen kan bli mer praktiskt och lite mer underhållande.

Men rösta gärna ändå. Jag är glad bara för att ha blivit nomerad. Ännu gladare blir jag ju om jag vinner :-)

Vatten när vi vill ha det

2008-01-15T08:16:00.000+01:00

Barn älskar vatten. Att hoppa i det, skvätta, lägga sina vantar i det.

Vi föräldrar är nog mer tveksamma. Speciellt när vattnet har blandats med sand, flis och gamla ruttna höstlöv. Eller ansamlats precis utanför bildörren i en decimeterdjup pöl. För att inte tala om när det kommer från öppen himmel. Och den senaste tiden har det onekligen varit rätt mycket.

Men tänk vad dåliga vi är på att ta vara på allt regn. I vårt nystartade lekplatsnätverk har tanken om rinnande vatten kommit upp. Och tänk det har vi ju redan! Från himlen. Fast då vill vi inte vara på lekplatsen.

Så vad sägs om en stor regntunna som samlar regnet. Därifrån går en ledning till en liten handbasäng där barnen kan leka med båtar, hälla i hinkar och allt vad de vill. Och där det sedan går att skölja av leksakerna som är fulla med sand.

Koppla sedan på en poolsolfångare så har vi åtminstone ljummet vatten från april.

Men det kan ju frysa, invänder någon. Skojar du. This is Gothenburg, stupid!

Jag har sett, jag lovar att lyda. Jag lovar.

2008-01-10T15:11:00.000+01:00

Det finns inte ett avtal någonstans, eller en liten ruta som på nätet, där man kan få fylla i att jag inte ska visa barnens film vare sig på bio, sjukhus, i fängelsemiljö eller i ett större fordon än vår egen bil?

I så fall skulle jag vilja fylla i det och slippa den där svarta rutan som orsakar alla långsamma uppstarter av barnens DVD-filmer. Som gör att man måste stanna kvar i en upplevd evighet innan man kan sätta sig till bords igen.

Immateriella presenter

2008-01-10T07:49:00.000+01:00

Jag var inne på det tidigare liksom mina kommentatorer: julklappsivern går alltid för långt. Efter fem klappar sitter ungarna hålögda och bara tar emot paket efter paket.

För våra barn handlar det dessutom väldigt mycket om att "få". Inte lika mycket att "ha". Osökt tänker man på gamla snapsvisan:

Tänk om jag hade en liten nubbe på ett snöre i halsen
Tänk om jag hade en liten nubbe på ett snöre i halsen
Jag skulle dra den upp och ner
så att den kändes som många fler

Om man nu inte har något snöre. Eller känner att man lurar sina barn genom att ge dem julklappar som de redan fått (vilket skulle vara fullt möjligt) - vad gör man då?

Ett spår är den immateriella julklappen. Den har ju blivit stor bland oss vuxna: spa-besök, teaterbiljetter, gourmethelg, barnpassning etc.

Varför inte ge barnen ett besök på Legoland, en helg med äventyrsbad, eller ett årskort på stallet? Kanske för att de älskar grejer. Och för att de förutsätter att de får åka på de där aktiviteterna ändå.

Men tänk om vi kunde göra en kombination. Liten Lego-kartong med biljett till Legoland. Litet Schleich-djur med vidhäftat lov om att få klappa delfinerna på Kolmården. Eller en tylltjol med ett litet passerkort till Dansforum i resåren. Inte minst för far- och morföräldrar skulle det vara bra alternativ.

Sen måste de ju få värsta tågbanan eller dockhuset för att kunna ge mamma och pappa lite lugn på juldagen och annandagen.

Kylskåpsdörr på nätet

2008-01-09T13:58:00.000+01:00

När jag får se Stellans kylskåpsdörr i en ny utmaning som florerar runt i bloggsfären (fem i topp, badrumsskåp och kylskåp...det är mycket utmaningar nu) tänker jag: Det där ska Myblock ta hand om.

När vi skapade Myblock arbetade vi efter devisen "en enklare och roligare vardag". Men också: precis som en kylskåpsdörr. Tänk om vi kunde lyckas att sy ihop en tjänst som oavsett om man var på jobbet, hemma eller i bilen kunde ge svar på när nästa föräldrarmöte är, vad numret till Thairestaurangen är, eller till Leos nya lekplatskompis. Vi är inte där än. Men vi jobbar mot det. Tills dess får vi fortsätta köpa roliga magneter och stänga kylen lite försiktigt.

(Förresten. Ingen idé att utmana mig här. Kylskåpsdörren är tom. Vänta tills det handlar om fruktfatet).
Obs. Bilden har inte på något sätt med folk i denna blogpost att göra.

Fem favoriter

2008-01-08T20:42:00.000+01:00

Abbes pappa (med kanske Sveriges bästa föräldrarblogg) har skickat mig en liten uppgift. Lista fem favoritinlägg från min egen blogg 2007. Det ska bli. Jag följer Abbes pappas spår med små motiveringar:

1. Jag har en dröm - För att det är mitt vackraste, mest poetiska och klyftigaste inlägg som ingen någonsin kommenterat varken på bloggen eller muntligt (snyft)

2. Making Friends - För att idén är genomförd och jag är så stolt!!

3. Gör dagis till Bamseklubben För att det är bra idé som retar upp en del men älskas av andra

4. Gränsklubba För att det är enkel, kärnfull uppmaning till världens alla politiker, affärsbiträden, entreprenörer, banktjänstemän och gränspoliser - ur ett barns mun

5. Learning the hard way - För att jag fick så trevliga kommentarer att jag ville fortsätta blogga

Och så ska det skickas vidare till några bloggar man gillar. Här kommer de: Weronica, Stellan, Helena, Emma och Caroline

Skåpmat för en innehavare av - WhyCry!

2008-01-08T20:13:00.000+01:00

Enligt Allt om barn har vi nu nåtts av rön som berättar att bebisar skriker på olika sätt för olika önskemål (eller snarare klagomål). Fem olika läten beskriver om de är hungriga, trötta, känner sig obekväma, har ont i magen eller vill rapa. Det låter inte helt otroligt.

Faktum är att, för den som inte känner till det, så finns det en liten apparat som heter WhyCry som skapats av katalanen Pedro Managas. Han blev så trött på sin egen sons skrik som han lyssnade på i ett år att han vill göra något åt det. Vilket innebar ytterligare tre års skriklyssnande när han åkte omkring på barnhus och sjukhus för att lyssna på de små liven. Till slut blev han klar med sin miniräknarlika pryl - WhyCry. En maskin som tolkar vad barnen verkligen vill. Den finns att köpa för €95.

Nu vill ju ungarna ofta inte så oväntade saker som att lyssna på en operett med Jan Malmsjö eller att man ska hämta en en dubbel koffeinfri sojalatte. Oftast är det just något av de fem grejerna ovan. Och undrar om man inte utrönat vilken av grejerna det handlar om innan man fått fram och på sin lilla tolkapparat. Men det ska erkännas. Ett par gånger hade WhyCry varit väldigt välkommen.

Christmas overkill

2008-01-07T21:03:00.000+01:00

Ibland tror jag att vi föräldrar siktar lite för högt. Högre än våra barn. Vi ser barnens situation genom vår egen barndoms ögon. Då vi drömde stort. Om det ouppnåliga. Fast kanske förmår vi inte riktigt att tränga ner tillräckligt långt i ålder. Eller så glömmer vi att våra barn just lever ett annat liv än vad vi gjorde.

Vi (och ännu mer farmor och farfar) tenderar att safta på godispåsen på lördag. Trots att Leo nöjer sig med ganska lite. Han nöjer sig rätt ofta med torkad frukt (fast lite "riktigt godis" måste det vara också).

Och nog har han gillat Pixar-boxen han fick i julklapp, för att inte tala om snart tvåårige Lester som är fullkomligt besatt av Cars The Movie. Men så vill Leo en dag bara titta på Emma, ni vet den filmade uppläsningen av böckerna om Tottes flickmotsvarighet i skön 70-talsanda. Och idag gick de båda helt igång på det här Youtube-klippet från 1933:

Det blir billigare och mindre hysteriskt om vi börjar nerifrån hos våra barn. Vi behöver inte vara dem som tänjer gränserna. De kommer att göra det tids nog. Det är ett nyårslöfte.

Rationell lagning

2008-01-06T08:46:00.000+01:00

En liten låda är dagens idé. En låda med trasiga grejer.

Hädanefter ska leksaker som går sönder förpassas till "trasig"-lådan. I väntan på lagning. Vet inte hur många grejer som pajat bara efter jul. Med lite lim går de i alla fall att fixa. Men att varje dag upptäcka nya bilar, riddare och dinosaurier som behöver lite epoxy blir ett jäkla kladdande. Eller mer korrekt - det händer inte. Så de får ligga kvar bland andra leksaker. Tills man tröttnar och slänger dem.

Men idag införs lagardagen. Dagen då "trasig"-lådan töms och det blir verkstad. Första tillfället är dock ej ännu bestämt. Underlaget är helt ok men andan ska falla på.

Små saker som aldrig blir verklighet

2008-01-06T08:38:00.000+01:00

1. En liten sil för nappflaskor som silar fruktkött från finjuice och gör att nappen inte täpps igen

2. En dimmer i hissen för att rädda sömnen på en liten sovande knatte

3. En batterivarnare i leksakerna som säger att batteriet snart är slut (speciellt innan man åker till IKEA)

Effektivt smittest, någon?

2007-12-17T22:39:00.000+01:00

Allt om barn har en artikel om hur man undviker att bli smittad av sina barn och kanske inte helt oväntat är det hygien som är huvudstrategin. Tvätta händerna, bli inte nyst på, och....gosa inte med ditt barn (?!). Men framförallt se till att ditt barn inte blir smittat från första början. Hm, smart drag.

Men även om man lyckas så kvarstår ju ett problem. Att veta att man faktiskt har lyckats.

Då vill jag lyfta upp Helenas fantastiska idé om ett utandningsprov som kollar om man är smittad. Tänk ett ett enkelt test där man helt enkelt skulle kunna avgöra om man har några baciller eller inte. Är det negativt så är det bara skicka ungarna till dagis, risken att förstöra för alla andra är minimal.

Om det inte funkar har jag själv tänkt på ett test som baseras på död räkning. Man matar in data när första familjemedlemmen blev sjuk och sen räknar den ut när man är borde vara fri från smitta. Som grunddata finns olika sjukdomars inkubationstid och antal familjemedlemmar.

Vet inte om något av dem funkar. Kan bara konstatera att alla infektioner som sprids på dagis kostar vårt samhälle stora pengar, familjer massa irretation och barnen onödigt mycket lidande. Kan ingen lägga lite pengar på att lösa den knuten?

En enklare och roligare vardag

2007-12-17T20:55:00.000+01:00

Idag är en stor dag för en idépappa. Idag lanserade vi www.myblock.se.

Jag har berättat om det tidigare. Det är en tjänst på nätet som gör det enklare att kommunicera med folk där man bor. Idén föddes av mig tillsammans med två andra pappor som tyckte att vi i vår föräldrarvardag träffar jättemånga trevliga människor på lekplatsen, på rytmiken, på föräldrarmötet, ja t o m på BVC. Men det är aldrig riktigt läge att be om ett telefonnummer. Eller en mailadress. Barnen gör att vi träffar massa roliga människor men vi saknar deras förmåga att bibehålla och utveckla kontakten.

Vi var också trötta på alla lappar på dagis som vi (kanske typiskt pappor) alltid glömmer i fel jacka eller lägger bort på jobbet. Eller alla mail- och telefonlistor som vi är med på och som aldrig stämmer.

Vår idé var ett verktyg, en enkel tjänst som gör det lättare att ha kontakt med människor i samhället där man bor. Där det är lite lättare att ta kontakt med andra människor. Kanske för att man ser att de har barn i samma ålder eller delar ens intresse. Verktyget skulle göra det enkelt att sätta upp en diskussionsgrupper så att det är lätt att hålla kontakten i föräldrargruppen, på dagis eller i vilket annat sammanhang som helst. Eller initiera en debatt för att det är för få dagmammor eller neddragningar på dagis.

Nu är vi färdiga. Eller inte riktigt, men nu finns Myblock som en sk betaversion vilket innebär att den funkar och kan användas men att det fortfarande finns delar att lägga till.

Än så länge är den inte öppen för alla. Men jag har fått möjligheten att bjuda in alla Idépappans läsare. Så om du läser Idépappan kan du bli medlem på Myblock. Kolla in ditt kvarter. Starta en grupp, berätta för andra vad som händer i ditt kvarter. Och berätta väldigt gärna vad du tycker.

Registreringskoden är: idepappan . Gå in på http://www.myblock.se

Trygghetssverige gör oss till sämre föräldrar

2007-12-16T07:25:00.000+01:00

Så har man då uppfostrat sina barn under livsfara. Det visar sig att vår babysitter från Babybjörn närmast är livsfarlig om man ska tro det test som publicerats i flera tidningar. Den håller inte för mer än 15 kilo och ungen kan fasta med fingret i en ögla.

Vilken tur att våra båda pojkar är välbehållna.

Jag tycker att det är jättebra att man gör tester. Säger inget annat. Men ibland känns det som vi svenskar inte kan ta något som helst ansvar och att minsta skråma beskrivs som livsfara.

"Fastna med fingret i en plastögla" huh, vad ska hända? Även om barnen skulle dunsa ner i backen för att man av något outgrundligt skäl lagt en 18 kilos bebis i den. Kan knappast leda till några bestående men, va?

Nästa gång skulle jag vilja se föräldrars omdöme testas. Och ett resonemang var gränserna går innan samhället måste in och rätta till.