Idépappan i tidningen

G-P skriver om näringslivsfolk som bloggar. Och Idépappan får vara med. Jättekul. Tyvärr finns artikeln inte på nätet men väl en liten blänkare.

Grön valet parking

Det har varit ett par riktigt sköna dagar på stranden nu. Kanske till och med lite för varmt, trots att man inte får säga det.

Definitivt har det varit för varmt i bilen när man ska sätta sig i alla fall. Och ungarna hatar det. VILL INTE!!! FÖR VARMT!!! Och då har de ändå inte upplevt svarta galonsäten i en Volvo Amazon.

Hur som helst delar vi problemet med många. Och det finns flera lösningar på det. En inte helt ovanlig är att starta bilen, köra på ACn och stå och titta på bilen i 5 minuter. Vilket känns rätt slösaktigt. Över huvudtaget är vårt utnyttjande av ACn en riktigt tuff bränsletjuv.

Vad sägs om detta? På stranden idag stod det cirka 100 bilar. Det borde innebära cirka 200 över en hel dag. Nästan alla lägger i dygnstaxan 20 spänn. Parkeringen omsätter uppenbarligen cirka 4 000 kr på en dag. Låt oss ta några stackars ungdomar ur den hemska ungdomsarbetslösheten och ge dem 100 spänn i timmen. Inklusive sociala blir det runt 1100 spänn för 8 timmar. Låt dem anvisa parkering och framförallt checka in fordonen. Du kommer inte ut utan rätt lapp.

Vad har det med värmen att göra då? Jo då kan alla parkera med rutorna fullt nervevade. Lite mindre koldioxid, lite mindre pengar, lite mer ungdomsjobb.

Om så krävdes skulle jag lätt betala 10 spänn extra för den lyxen.

Låna böcker på stranden

I Göteborg har bokbussarna fått indragen semester och står nu vid badplatserna i Askim och Delsjön.

Vi vill vara där folk rör på sig, säger man. Känns rimligt. Även om personalen tycker att det går trögt så hoppas jag att de håller i. Bl a kör de sagoläsning som tyvärr vid tillfällen fått ställas in. Det kan man kanske förstå då det ofta på stranden är just stranden som drar. Men även barn kan behöva lite omväxling och vila från solen. Och goda idéer tar tid för folk att ta till sig.

Hang in there! Kul med kreativa grepp.

NEJ kan alltid bli JA

I Kungsladugård i Göteborg vill Familjebostäder att man plockar ner en studsmatta för att grannarna störs. Barnen är naturligtvis ledsna för det. Men uppenbarligen är grannarna ledsnast. Eftersom det är de som får som de vill.

Sorgligt!

Jag är så trött på att det alltid är NEJ som är rätt och JA som är fel. NEJ är säkert. NEJ gör folk gramsna och de tycker att man är småsint. JA riskerar göra folk förbannade och att de tycker att man är en idiot. Bäst att säga NEJ.

Hur skulle man gjort istället? Jag tycker att Familjebostäder ska ta sitt ansvar som hyresvärd för alla, även barnen. Barnen vill hoppa. De blir lyckliga av det. Det gör att du inne i stan kan göra saker som man annars bara kan göra om man flyttar ut (med risk för tappade skatteintäkter, ökade transporter etc). Samtidigt är skrik på fel plats outhärdligt. Det vet vilken förälder som helst. Så lös uppgiften!

- Hitta en ny plats som man tillsammans med föräldrar i området gör säker och attraktiv
- Rusta upp lekplatserna och utrusta dem med proffsstudsmattor (där har föräldrarna ansvaret för sina barn)
- Samla alla. "Grannar" och "Föräldrar" får tillsammans med Familjebostäder hitta en lösning.
- När det är varmt bjuder ni "grannarna" på några Stena-biljetter och skickar ut dem till sjöss.

NEJ SUGER!

Apropå Stena. De är ett gott exempel på hur man som fastighetsägare kan ta ett steg framåt i relationen med sina hyresgäster.

Och apropå studsmatta. Allt om barn bjuder här på hela 11 (!!) tips på hur ungarna hoppar säkert. Dock inget om hur man får tyst på dem.

5 sommarjobbsidéer som gör dig till föräldrars favorit

1. Leksaksuthyrare på stranden
Nu har det börjats. Kånkandet. På hinkar, spadar, simringar, gummibåtar, späckhuggare. You name it. Grejerna kostar inget i inköp men däremot kostar de blod, svett och tårar när man bär dem från och till bilen. Jag skulle gärna betalat en 50-lapp för att låna grejer till ungarna.

2. Picknickmatsförsäljare på samma ställe
Så är då alla på stranden. Inne i stan står sura caféägare och undrar vart alla tog vägen. Varför inte slå ihop dessa idéer och köra ut lite sköna grekiska sallader eller lite dolmades i en kylväska och sälja det till oss som precis är på väg att åka och köpa en trekantsmacka på Seveneleven.

3. Shoppingbio
Vi kommer naturligtvis inte vara på stranden hela tiden. För det kommer att regna, vara 12 grader och hagla. Vi är i Sverige. Och då kanske vi ändå vill ut på stan. Så varför inte deala med en fastighetsägare som vill blidka sina hårt prövade och butikshyresgäster att låna en av alla centralt belägna övergivna butikslokaler och göra det till en liten bio. Du behöver en 42-tummare, lite sköna kuddar och en stämpeldyna för att identifiera barn och förälder. Gå på studiebesök på IKEA först.

4. Barnens konstskola
I den där underbara parken ställer du upp 10 staflin. Fram med oljefärger, förkläden och penslar. Roliga grejer att måla av. Iste till föräldrarna. 100 kronor för en canvas.

5. Barnens trädgård
Ta en del av ett koloniområde eller bara ett litet skjul med lite mark. Inred i värsta Pettson&Findus-anda och låt barnen komma och hacka, gräva, så, skörda och gegga. Sälj ekologiska grönsaker som mamma och pappa kan ta hem för att göra kvällens middag.

Uppbrytning av könsroller light

Det är mycket snack om hur kidsen tidigt vaggas in i givna könsroller. Genom kläder, vårt beteende - och, inte minst, genom leksaker. Och det vill ju många ändra på. Killar ska inte klä sig i killkläder och de ska leka med dockor osv. Efter ett svagt ögonblick idag när killarna fick varsin Lego City-grej slog det mig bara. Varför ska det alltid till så radikala grepp? Någonstans är vi ändå olika och förmodligen har väl de olika leksakerna attraherat könen på olika sätt.

Men man kunde väl ändå göra något åt saken inom ramen för de givna lekarna.

Själv har jag ju mest erfarenhet av vad killar gillar. Som kille själv och med två grabbar springade runt fötterna. Och då slår detta mig. Att i t ex serien Lego City, dvs Legomodeller som ska utgöra vardagen så finns det: polisbilar, polisstation, brandbilar, brandstation, byggarbetsplats (jäkligt häftig sådan), grävskopor, traktorer, skördetröskor, vattenskootrar, räddningsbåtar, ambulanser...Alla tämligen manliga yrken om än med stor uppblandning i dag. Dock inte i Legos version. Av alla Legofigurer som följt med har vi inte en enda kvinna. Av kanske 40 stycken. Vi har inte ett enda barn. Sedan idag har vi en kille i kostym som pratar i telefon och kör sportbil men inte enda hot babe han kan ringa till.

Vad gör killar när de leker med Lego? Jo de spelar rollspel. Antingen ensamma eller med sina kompisar. Och hur ska de kunna spela någon form av familjeorinterat rollspel om det är bara grova grabbar med skäggstubb och lapp över ögat som finns att tillgå?

Lite kan man väl anstränga sig i alla fall?

Radhustoffel

Efter tre veckor i radhus noterar jag framförallt en sak. Gränsen mellan ute och inne är väldigt diffus. Och det är väl precis det man vill uppnå. Att ungarna själva bara kan kuta ut och rå sig själva. Liksom att man själv enkelt kan gå ut och få en nypa luft.

Men det ställer krav på fotdon. Och framförallt byte av dessa. Vilket inte händer. Så. Antingen springs det i strumplästen ute eller i skor inne.

Strumpläst ute har fördelen att det inte skadar något inne. Nackdelen är att strumporna är bortom all räddning.

Skor inne skadar inte skorna men däremot drar det inte skit i stora lass.

Man skulle inte kunna tänka sig en kombination? Någon form av radhussockiplast. Där inget fastnar på sulan men där sulan ständigt håller för ansträngningen.

Nu är väl marknaden begränsad till Sverige då man ändå går i skor både inne och ute i alla länder. Men det kanske är tillräckligt?

What's in a happy meal?

Den som följt den här bloggen genom åren vet att jag ofta hyllat McDonalds. Fast egentligen är jag mest förbannad att ingen annan ser det McDonalds ser och gör det bättre. Att barn gillar överraskningar, att de gillar att äta med händerna och att det är kul att leka efteråt. Endast IKEA kan konkurrera.

Men den senaste tiden har jag känt att det får vara nog med Happy Meal. Tallriksmodell eller inte. Det är leksakerna jag är jäkligt trött på.

Var och varannan gång rivs påsarna upp under stor förväntan. För att snart lämnas på brickan utan att någon gör anspråk på dem. Jag skulle verkligen vilja se statistik från Burger King och McDonalds över hur många leksaker som åker i deras egna sopor. Jag är rädd för att det är rätt många.

Tänk då på att över hälften (min uppskattning) dessutom innehåller batterier.

Det är över huvudtaget tragiskt att varje McDonalds- och Burger King-middag leder till ett smärre avfallsberg. Bara för att man burit käket 5 till 10 meter. Att båda dessutom suger i sin sopsortering (inte ens petflaskor och aluminiumburkar har egna fraktioner) gör ju inte saken bättre.

Att sedan fylla på detta med skitgrejer gör mig allt mer frustrerad. Vem tror på allvar att ungarna kommer att ta hem fula Startrek-gubbar som de inte har någon relation till. Eller en ful dinosaurie från "En natt på museet 2"

Så snälla McDonalds. Kan inte ni visa framfötterna ännu en gång. Överraska barnen med något som de inte kommer att slänga. Skapa något hållbart. Kanske ska de inte få något alls. Istället får de en helt ny leklåda varje gång att använda på plats. Så kan ni sälja en kaffe och muffin till mamma och pappa samtidigt.

Minimicro

Känns som jag skrivit om det här förr. Värt att ta upp igen i så fall.

Varför finns det ingen vettig micromat för barn?

Frågan är kanske dubbelbottnad, för det första man kanske tänker på är - Varför finns det ingen vettig micromat överhuvudtaget? Som är god, näringsriktig och tillräckligt mättande.

Själv är jag ingen storkonsument av microrätter, men jag inser poängen med dem. Och grejen är att vid de tillfällen jag verkligen behöver dem finns det i regel två ytterligare personer i familjen, drygt tre äpplen höga, som behöver mat ännu fortare. Och de visar det med all önskvärd tydlighet.

Min favoritsnabbmat i Göteborg hittar man på Wasa Källare på Vasagatan. Eller på Swedish Taste café. De har båda fattat att man kan göra vaccad mat under 70 spänn portionen som är både nyttig och god. Men jag saknar barnportionerna. Och har dessutom inte alltid vägarna förbi Vasastan.

Över huvudtaget, är det inte otroligt vad få lösningar som adresserar föräldrarnas vargatimme - 17-18. Jag vet inte en barnfamilj som inte hatar denna tid på dygnet. Då barnens humör kan svänga 180 grader på en sekund. För att inte tala om ens egna. Förr kunde man som pappa sätta sig med en martini i näven och vänta på käk men den tiden är ju förbi.

Kan ingen stiga fram och hjälpa oss!

Heta kuber i poolen

Så det är varmt. Och barnen skriker om den uppblåsbara poolen. Så det är bara att slita fram, ställa sig och pumpa och fylla.

Sen är det dags. Men...icke.

- Det är kallt! säger den lille.
- Varmare, pappa! säger den store.

Så pappa springer med hinkar med varmvatten och blöter ner fina golvet i huset.

Tänk om man kunde ha varmvattenskuber. Ungefär som iskuber fast lite större (och i vätskeform uppenbarligen). Ni vet ju hur det blir när trädgårdsslangen legat framme. Det krävs inte speciellt mycket sol på liten yta för att det ska bli riktigt varmt.

Kuberna kan ligga framme redan på morgonen, eller kanske sedan en vecka tillbaka, på något diskret ställe som på förrådstaket eller dylikt.

När det är pooldags (och då är det i regel gassande varmt) tömmer man kuberna i poolen. Taadaa! Solvarm pool.

Radhuspappan

Idépappan har tagit med sig familjen och flyttat till radhus. Efter sex år i stan med barn var det dags att utöka våningen med en liten äga. En täppa på 50 m2 att gå ut och vårda och vakta.

Jag hoppas att det kan inspirera till mer skrivande, återigen har jag låtit tangentbordet vila för länge. Men nya förutsättningar brukar vara bra för idégenereringen. Fast faktum är att jag undrar om det hade kommit lika många idéer i mitt huvud om vi från början bott här eller i villa. Huslivet har helt enkelt inte lika många hinder som stadsboendet. Det krävs inte lika många förbättringar. Men visst finns här saker att ta i. Har redan lagt upp ett litet lager efter fyra dagar i flyttyra.

Samtidigt hoppas jag att det finns kvar idépappor och idémammor i stan. För det är ett härligt liv, att utanför dörren ha allt. Och om vi vill ha levande städer där man inte lägger timmar varje dag på att transportera sig så krävs det att det är roligt att vara där. Det är det inte alltid. Det saknas roliga lekplatser, säkra upplysta fotbolls- och basketplaner och familjevänliga caféer. Trots att våra städer ofta är 300-600 år gamla är städerna närmast helt anpassade till bilar. Cyklister, trampebilister och tultare är helt satta på undantag.

Själv tror jag på förtätning, gärna på höjden. Mycket folk på liten yta och härliga små lek- och naturupplevelser i kvarteret. Men framförallt önskar jag en politisk vilja att våga prioritera barnfamiljen med målet att hålla dem kvar. Till dess blir det radhus från mig. Dock endast fem minuter från centrum. Man vill ju inte bli en lantpappa :-)

PS. Bilden fick jag från den härliga bloggen Nancy and I. Hoppas det var ok att låna.

Barnens bio

- Pappa, varför går vi med fröknarna bara på teater, gymnastik och rytmik och sånt, varför går vi aldrig på bio?

Sexåringen frågade när jag i ilfart skjutsade honom till teatern dit övriga dagisbarn (som har föräldrar som lämnar sina barn i tid) skulle se Mamma Mu idag.

Själv är jag rätt nöjd med att ungarna går på teater. Jag menar, hemma blir det betydligt mer film än levande skådisar.

Men ändå. Är det inte sorgligt med hur outvecklat det är med barnbio?

När såg någon Toy Story på bio senast? Eller Emil i Lönneberga, Pippi Långstrump eller Djungelboken?

Det som i förlagsbranschen kallas backlist, dvs verk som inte tillhör de nyutgivna är helt frånvarande från vanliga biografer. Allt är förpassat till DVD. Om det är ett kommersiellt grepp så är det dåligt. Vår äldste killes första fråga efter en biofilm är alltid "när kommer den på skiva?", så inte hade det direkt sålts färre DVDer om barn som idag växer upp får se mer film på bio.

Tänk att göra om en gammal bio till ren barnbio. Lekutrymmen, figurer ur filmens värld (inte bara pappfigurer för de senaste Dreamworks-filmerna), barnanpassad restaurang med filmtema. Och inte minst en bra varierad repertoar med kortfilmer, långfilmer, för de små och för de stora, tecknat och otecknat, svenskt, japanskt, amerikanskt, tjeckiskt....

Med gamla filmer borde priset kunna pressas rätt ordentligt också. Istället tar bion hem det på försäljning av DVD, merchandise, böcker och inte minst fika och (helst någorlunda nyttigt) snacks.

Inför Bäst före-datum på presenter

I eftermiddag ska vi på middag hos goda vänner. Och dessutom lämna över en lite present till lilla Michaela som fyller 7.

Jag har handlat present. En bok om Disco-Amanda eller nåt. Och jag är livrädd.

Av något skäl saknar jag helt förmåga att leva mig in i lite äldre barns värld, dvs barn som är äldre än mina egna. Och dessutom tjejer när vi själva bara har pojkar. Förvisso kopplar jag rätt väl bakåt till min egen barndom. Men hur fel ute var man inte då? Vi levde ju nästa i DDR med två TV-kanaler och med svartvit dagstidning.

Michela läste kanske Disco-Amanda när hon var tre. Tänk om hon hellre vill ha en helårsprenumeration på Vecko-Revyn? Eller en sminkuppsättning från L'Oreal. Bara för att hon är värd det.

Därför. Tänk om man kunde införa Bästföre-märkning på leksaker och böcker. Inte bara från 3 år utan även "från 3 år men absolut inte längre än till 6 år". Skulle kunna kompletteras med kommenterar som "Vissa barn leker med dessa även när de är 12, men det är inget man får kompisar på".

För oss tondöva.

Bönhörd igen - nästan.

Nåja, inte kanske var det denna gång för att Idépappan varit framme. Men lanseringen idag av Vehiconomics på Energitinget liknar onekligen min önskan om en liten citybil:



Den tvåsitsiga bilen kommer i olika drivmedelsversioner inkl el, etanol och bensin. Roligast i sammanhanget är att den är svensk, utvecklad i Stockholm. 90 km/h och 0,15l/milen i stadstrafik känns onekligen spännande.

Jag bara undrar vad som ska hända med min motion och var jag ska placera minstingen.

Alltid redo

Man får mycket med sig när man får barn. Färdigheter i projektledning, tålamod, uthållighet etc. Och så får man massa prylar man egentligen inte vill bli av med.

Skötväskan är en sådan.

För en pappa är den ju inte helt obekant. I lumpen kallades den för stridssele men fyllde i princip samma funktion: att alltid vara redo.
När blöjorna nu börjar göra sitt sista uttåg ur vårt hem kommer sakna skötväskan. Men efter att plöjt igenom bildspelet i Allt om barn om coola pappaskötväskor (alla var inte coola) så tänker jag annorlunda. Nu vill jag snarare ha en ny. Här ska finnas:

• Vatten (för att man aldrig kan få för mycket)
• Rolig bok (avledare och tålamodsförlängare)
• Mutkex (när inte boken håller längre)
• Varm tröja (för att vi bor i Sverige)
• Vattenpistol (för lite skoj)
• Moleskin-bok (för drömmen om en lugn stund medan ungarna leker)
• Medicin, plåster, servetter (säger sig självt)
  
• Bestick (det är alltid dags för mat)
  

För den som vill hänga på. Gå in på Diaper Dude och botanisera.