Tillbaka och iväg

Jag är tillbaka. För ett sista inlägg här på bloggen. Jag har inte haft så många idéer på sista tiden. Eller jo, en. En portabel avtvättare som man kan använda när ens son spytt på öppen gata. Som en brandsläckare ungefär.

Annars har det varit tomt.

Men nu kör jag igen. Fast med en delvis ny vinkel. Det blir en lokal idépappa om vad som kan bli bättre hemma i gôa Göteborg. Postningarna sker här: http://www.myblock.se/idepappan

För er som inte hänger med vill jag bara tacka för tiden här. Det har varit jätteroligt att få alla kommentarer och också "lära känna" massa bloggare som har så mycket bra att säga. Jag fortsätter att följa er.

Min idéer ligger kvar här. Min dröm är att hälften genomförts inom fem år. Då blir föräldrarlivet ännu bättre. Fast det är rätt bra redan idag.

Small is beautiful

Fredag kväll. Det innebär tre saker. Barnen får välja sin middag (blodpudding med äpplechutney), det är Spöket Laban på Bolibompa och barnen får popcorn. Jo, en sak till. Vi får ägna en kvart åt att dammsuga upp popcornen.

Våra ungar behöver inte så mycket. Och det är jäkligt jobbigt när allt slängs ut.

Jag skulle vilja ha små micropoppåsar. Som bara är en fjärdedel av de vanliga. Barnpopcorn. Eller singelpopcorn. Eller, bara lite sugenpopcorn.

Allt är så stort.

Leksakstorrsim

Sedan ett halvår tillbaka är vår äldste kille Leo (4 1/2) stor Youtube-fantast. Lite väl duktig ibland bara. Man sätter honom framför någon hemmagjord Thomas-tåget-film och ett par minuter senare har han surfat vidare till värsta Gangsta' Rap-sajten.

Men nu har jag också upptäckt Youtubes positiva inverkan på vår ekonomi. Leo vill inte ha lika många grejer. Istället nöjer han med sig att kika på flera av dem på datorn. Trots att man kan tro att det skulle skapa ha begär.

Som den här t ex. En enda stor frossning i en modelljärnväg. Inte ett knyst om potentiell födelsedagspresent. Bara titta. Älska Youtube.

Nominerad!

Idépappan har blivit nominerad till månadens barnblogg. Jättekul verkligen - Tack Allt om barn!

Men ska sanningen fram är detta ingen barnblogg. Det är en föräldrarblogg. En blogg om hur föräldrarskapet med ett par enkla eller ibland rätt svåra grepp kan bli bättre. Om hur vardagen kan bli mer praktiskt och lite mer underhållande.

Men rösta gärna ändå. Jag är glad bara för att ha blivit nomerad. Ännu gladare blir jag ju om jag vinner :-)

Vatten när vi vill ha det

Barn älskar vatten. Att hoppa i det, skvätta, lägga sina vantar i det.

Vi föräldrar är nog mer tveksamma. Speciellt när vattnet har blandats med sand, flis och gamla ruttna höstlöv. Eller ansamlats precis utanför bildörren i en decimeterdjup pöl. För att inte tala om när det kommer från öppen himmel. Och den senaste tiden har det onekligen varit rätt mycket.

Men tänk vad dåliga vi är på att ta vara på allt regn. I vårt nystartade lekplatsnätverk har tanken om rinnande vatten kommit upp. Och tänk det har vi ju redan! Från himlen. Fast då vill vi inte vara på lekplatsen.

Så vad sägs om en stor regntunna som samlar regnet. Därifrån går en ledning till en liten handbasäng där barnen kan leka med båtar, hälla i hinkar och allt vad de vill. Och där det sedan går att skölja av leksakerna som är fulla med sand.

Koppla sedan på en poolsolfångare så har vi åtminstone ljummet vatten från april.

Men det kan ju frysa, invänder någon. Skojar du. This is Gothenburg, stupid!

Jag har sett, jag lovar att lyda. Jag lovar.

Det finns inte ett avtal någonstans, eller en liten ruta som på nätet, där man kan få fylla i att jag inte ska visa barnens film vare sig på bio, sjukhus, i fängelsemiljö eller i ett större fordon än vår egen bil?

I så fall skulle jag vilja fylla i det och slippa den där svarta rutan som orsakar alla långsamma uppstarter av barnens DVD-filmer. Som gör att man måste stanna kvar i en upplevd evighet innan man kan sätta sig till bords igen.

Immateriella presenter

Jag var inne på det tidigare liksom mina kommentatorer: julklappsivern går alltid för långt. Efter fem klappar sitter ungarna hålögda och bara tar emot paket efter paket.

För våra barn handlar det dessutom väldigt mycket om att "få". Inte lika mycket att "ha". Osökt tänker man på gamla snapsvisan:

Tänk om jag hade en liten nubbe på ett snöre i halsen
Tänk om jag hade en liten nubbe på ett snöre i halsen
Jag skulle dra den upp och ner
så att den kändes som många fler

Om man nu inte har något snöre. Eller känner att man lurar sina barn genom att ge dem julklappar som de redan fått (vilket skulle vara fullt möjligt) - vad gör man då?

Ett spår är den immateriella julklappen. Den har ju blivit stor bland oss vuxna: spa-besök, teaterbiljetter, gourmethelg, barnpassning etc.

Varför inte ge barnen ett besök på Legoland, en helg med äventyrsbad, eller ett årskort på stallet? Kanske för att de älskar grejer. Och för att de förutsätter att de får åka på de där aktiviteterna ändå.

Men tänk om vi kunde göra en kombination. Liten Lego-kartong med biljett till Legoland. Litet Schleich-djur med vidhäftat lov om att få klappa delfinerna på Kolmården. Eller en tylltjol med ett litet passerkort till Dansforum i resåren. Inte minst för far- och morföräldrar skulle det vara bra alternativ.

Sen måste de ju få värsta tågbanan eller dockhuset för att kunna ge mamma och pappa lite lugn på juldagen och annandagen.

Kylskåpsdörr på nätet

När jag får se Stellans kylskåpsdörr i en ny utmaning som florerar runt i bloggsfären (fem i topp, badrumsskåp och kylskåp...det är mycket utmaningar nu) tänker jag: Det där ska Myblock ta hand om.

När vi skapade Myblock arbetade vi efter devisen "en enklare och roligare vardag". Men också: precis som en kylskåpsdörr. Tänk om vi kunde lyckas att sy ihop en tjänst som oavsett om man var på jobbet, hemma eller i bilen kunde ge svar på när nästa föräldrarmöte är, vad numret till Thairestaurangen är, eller till Leos nya lekplatskompis. Vi är inte där än. Men vi jobbar mot det. Tills dess får vi fortsätta köpa roliga magneter och stänga kylen lite försiktigt.

(Förresten. Ingen idé att utmana mig här. Kylskåpsdörren är tom. Vänta tills det handlar om fruktfatet).
Obs. Bilden har inte på något sätt med folk i denna blogpost att göra.

Fem favoriter

Abbes pappa (med kanske Sveriges bästa föräldrarblogg) har skickat mig en liten uppgift. Lista fem favoritinlägg från min egen blogg 2007. Det ska bli. Jag följer Abbes pappas spår med små motiveringar:

1. Jag har en dröm - För att det är mitt vackraste, mest poetiska och klyftigaste inlägg som ingen någonsin kommenterat varken på bloggen eller muntligt (snyft)

2. Making Friends - För att idén är genomförd och jag är så stolt!!

3. Gör dagis till Bamseklubben För att det är bra idé som retar upp en del men älskas av andra

4. Gränsklubba För att det är enkel, kärnfull uppmaning till världens alla politiker, affärsbiträden, entreprenörer, banktjänstemän och gränspoliser - ur ett barns mun

5. Learning the hard way - För att jag fick så trevliga kommentarer att jag ville fortsätta blogga

Och så ska det skickas vidare till några bloggar man gillar. Här kommer de: Weronica, Stellan, Helena, Emma och Caroline

Skåpmat för en innehavare av - WhyCry!

Enligt Allt om barn har vi nu nåtts av rön som berättar att bebisar skriker på olika sätt för olika önskemål (eller snarare klagomål). Fem olika läten beskriver om de är hungriga, trötta, känner sig obekväma, har ont i magen eller vill rapa. Det låter inte helt otroligt.

Faktum är att, för den som inte känner till det, så finns det en liten apparat som heter WhyCry som skapats av katalanen Pedro Managas. Han blev så trött på sin egen sons skrik som han lyssnade på i ett år att han vill göra något åt det. Vilket innebar ytterligare tre års skriklyssnande när han åkte omkring på barnhus och sjukhus för att lyssna på de små liven. Till slut blev han klar med sin miniräknarlika pryl - WhyCry. En maskin som tolkar vad barnen verkligen vill. Den finns att köpa för €95.

Nu vill ju ungarna ofta inte så oväntade saker som att lyssna på en operett med Jan Malmsjö eller att man ska hämta en en dubbel koffeinfri sojalatte. Oftast är det just något av de fem grejerna ovan. Och undrar om man inte utrönat vilken av grejerna det handlar om innan man fått fram och på sin lilla tolkapparat. Men det ska erkännas. Ett par gånger hade WhyCry varit väldigt välkommen.

Christmas overkill

Ibland tror jag att vi föräldrar siktar lite för högt. Högre än våra barn. Vi ser barnens situation genom vår egen barndoms ögon. Då vi drömde stort. Om det ouppnåliga. Fast kanske förmår vi inte riktigt att tränga ner tillräckligt långt i ålder. Eller så glömmer vi att våra barn just lever ett annat liv än vad vi gjorde.

Vi (och ännu mer farmor och farfar) tenderar att safta på godispåsen på lördag. Trots att Leo nöjer sig med ganska lite. Han nöjer sig rätt ofta med torkad frukt (fast lite "riktigt godis" måste det vara också).

Och nog har han gillat Pixar-boxen han fick i julklapp, för att inte tala om snart tvåårige Lester som är fullkomligt besatt av Cars The Movie. Men så vill Leo en dag bara titta på Emma, ni vet den filmade uppläsningen av böckerna om Tottes flickmotsvarighet i skön 70-talsanda. Och idag gick de båda helt igång på det här Youtube-klippet från 1933:



Det blir billigare och mindre hysteriskt om vi börjar nerifrån hos våra barn. Vi behöver inte vara dem som tänjer gränserna. De kommer att göra det tids nog. Det är ett nyårslöfte.

Rationell lagning

En liten låda är dagens idé. En låda med trasiga grejer.

Hädanefter ska leksaker som går sönder förpassas till "trasig"-lådan. I väntan på lagning. Vet inte hur många grejer som pajat bara efter jul. Med lite lim går de i alla fall att fixa. Men att varje dag upptäcka nya bilar, riddare och dinosaurier som behöver lite epoxy blir ett jäkla kladdande. Eller mer korrekt - det händer inte. Så de får ligga kvar bland andra leksaker. Tills man tröttnar och slänger dem.

Men idag införs lagardagen. Dagen då "trasig"-lådan töms och det blir verkstad. Första tillfället är dock ej ännu bestämt. Underlaget är helt ok men andan ska falla på.

Små saker som aldrig blir verklighet

1. En liten sil för nappflaskor som silar fruktkött från finjuice och gör att nappen inte täpps igen

2. En dimmer i hissen för att rädda sömnen på en liten sovande knatte

3. En batterivarnare i leksakerna som säger att batteriet snart är slut (speciellt innan man åker till IKEA)

Effektivt smittest, någon?

Allt om barn har en artikel om hur man undviker att bli smittad av sina barn och kanske inte helt oväntat är det hygien som är huvudstrategin. Tvätta händerna, bli inte nyst på, och....gosa inte med ditt barn (?!). Men framförallt se till att ditt barn inte blir smittat från första början. Hm, smart drag.

Men även om man lyckas så kvarstår ju ett problem. Att veta att man faktiskt har lyckats.

Då vill jag lyfta upp Helenas fantastiska idé om ett utandningsprov som kollar om man är smittad. Tänk ett ett enkelt test där man helt enkelt skulle kunna avgöra om man har några baciller eller inte. Är det negativt så är det bara skicka ungarna till dagis, risken att förstöra för alla andra är minimal.

Om det inte funkar har jag själv tänkt på ett test som baseras på död räkning. Man matar in data när första familjemedlemmen blev sjuk och sen räknar den ut när man är borde vara fri från smitta. Som grunddata finns olika sjukdomars inkubationstid och antal familjemedlemmar.

Vet inte om något av dem funkar. Kan bara konstatera att alla infektioner som sprids på dagis kostar vårt samhälle stora pengar, familjer massa irretation och barnen onödigt mycket lidande. Kan ingen lägga lite pengar på att lösa den knuten?

En enklare och roligare vardag

Idag är en stor dag för en idépappa. Idag lanserade vi www.myblock.se.

Jag har berättat om det tidigare. Det är en tjänst på nätet som gör det enklare att kommunicera med folk där man bor. Idén föddes av mig tillsammans med två andra pappor som tyckte att vi i vår föräldrarvardag träffar jättemånga trevliga människor på lekplatsen, på rytmiken, på föräldrarmötet, ja t o m på BVC. Men det är aldrig riktigt läge att be om ett telefonnummer. Eller en mailadress. Barnen gör att vi träffar massa roliga människor men vi saknar deras förmåga att bibehålla och utveckla kontakten.

Vi var också trötta på alla lappar på dagis som vi (kanske typiskt pappor) alltid glömmer i fel jacka eller lägger bort på jobbet. Eller alla mail- och telefonlistor som vi är med på och som aldrig stämmer.

Vår idé var ett verktyg, en enkel tjänst som gör det lättare att ha kontakt med människor i samhället där man bor. Där det är lite lättare att ta kontakt med andra människor. Kanske för att man ser att de har barn i samma ålder eller delar ens intresse. Verktyget skulle göra det enkelt att sätta upp en diskussionsgrupper så att det är lätt att hålla kontakten i föräldrargruppen, på dagis eller i vilket annat sammanhang som helst. Eller initiera en debatt för att det är för få dagmammor eller neddragningar på dagis.

Nu är vi färdiga. Eller inte riktigt, men nu finns Myblock som en sk betaversion vilket innebär att den funkar och kan användas men att det fortfarande finns delar att lägga till.

Än så länge är den inte öppen för alla. Men jag har fått möjligheten att bjuda in alla Idépappans läsare. Så om du läser Idépappan kan du bli medlem på Myblock. Kolla in ditt kvarter. Starta en grupp, berätta för andra vad som händer i ditt kvarter. Och berätta väldigt gärna vad du tycker.

Registreringskoden är: idepappan . Gå in på http://www.myblock.se