Spelidéer

Vi Föräldrar har gjort en topplista över bästa barnspelen. Vinnare är bl a spelet Miljöbovar där barnen får leta sopor och lära sig att återvinna dessa. Och eftersom jag själv jobbar  med återvinning- och hållbarhetsfrågor (och dessutom spel)känns det jätteskoj, både att man gjort det från första början och att det är bra.

Men borde man inte kunna jobba vidare på idén. Här är några idéer:

Städpoliserna - Spelas i barnens egna rum. Går ut på att så fort som möjligt städa sitt rum genom att ställa tillbaka saker där de en gång varit och sortera Lego-bitar, Cars-bilar, tuschpennor o dyl i rätt ordning. För varje pjäs man sätter tillbaka får man ta ett sifferkort med värden från 1-10. Den som får mest vinner. 1-5 spelare Lämpligt från 3 till 20 år.

Tysta spelet - Ett flexibelt spel som kan spelas i bilen (t ex medan pappa pratar i telefon), hemma (i samband med middag) eller på restaurang. Deltagarna drar varsitt kort med en grimasch som man ska göra för att få den andra att säga något. Alla måste vara tysta. 2-4 spelare.

Dress for success - Klä dig så fort du kan. Man drar kort för top, byxor och strumpor. Sen är uppgiften att så snabbt som möjligt klä sig så likt som möjligt på bilden. Försten som klätt på sig får mest poäng. Sen görs viss bedömning av färgmatchning och svårighetsgrad (t ex antal knappar). 1-4 spelare.

För stora

Det är mycket Lego på den här bloggen. För det är mycket Lego i den här familjen. Framförallt på andra våningen där våra två knattar bor. Men ärligt talat ligger det rätt mycket Lego på första och tredje våningen också. Det är Lego överallt. Lego Star Wars, Lego Power Miners, Lego Indian Jones, Lego City, Lego Agents, Lego Space Police och Lego Pirates. Lego, Lego, Lego.

Trots att man själv kan bli saligt trött på det och känna att Legomaterialismen gått helt över styr så har länge gått och grunnat på ytterligare ett Lego: Lego för vuxna.

Tänk att få bygga sitt eget hus i Lego. Det låter väl urfjantigt men jag skulle tycka att det var otroligt avkopplande och rätt kul.

Och så mycket riktigt, i Paris hittade jag dessa modeller:

Mindstorms är ju känt, men nu kommer fler och fler modeller för 16 och uppåt. Och titta på bilden, ingen tvekan vem som är målgruppen här.

Jag låter det här inlägget vara ett avstamp för en vidare Idépappa. En som inte bara är pappa. Men som ändå har massa idéer.

Det kommer mera.

Demokratisera ljudet

(barnen på bilden har tyvärr inget med våra ungar att göra)

Hade en härlig morgon i Hagakyrkan i Göteborg där våra barns skola traditionsenligt firar FN-dagen (i år en dag i förväg). Barnen var jätteduktiga och i en skola med barn från 3 till 15 år blir det blandat sött och starkt. Fast även en del surt. Inte så mycket pga barnen, utan snarare det tekniska arrangemanget. I körer med blandat solo och gemensamma prestationer blev ljudmattan som en EKG-kurva hos någon med hjärtflimmer. Oförstärkt blir för lågt och förstärkt för högt.

Varför har vi inte kommit längre här?

Medan visuella tekniker som digitalt foto och video, desktop publishing (som det hette en gång) och nu senast bloggverktyg och enkla webbsideverktyg gjort att alla numera kan få till ganska fina presentationer och bilder har ljudet förblivit proffsens marknad.

Tänk en enkel ljudanläggning som utan problem kunde administreras av både lärare och elever, med enkelt utplacerade mikrofoner och sensorer som automatiskt kände av ljudnivåer och förstärkte dessa till ett optimalt ljud för åhörarna. Som inte krävde fummel med myggor, överlämning av mikrofoner och ständiga felsökningar.

Då skulle alla barn kunna låta som dem i High School Musical eller den där Gospelkören vi alla vill känna glädjen med.

Lite är vi ju på rätt väg med Sing Star, Guitar Hero och andra Kareoke-program där våra röster kan förbättras och anpassas. Men det är ju fortfarande inte till någon hjälp för en större publik.

Det är roligt att uppträda. Tycker jag. Och det är kul att kolla på barn som älskar att göra det (och dem som inte gör det). Men det hade varit ännu roligare för alla om det var lätt att skapa proffsigt ljud.

Världens roligaste extrajobb?

Jag slutar aldrig att förundras över hur mycket pengar företag lägger på marknadsmaterial som i många fall i princip ser likadant ut som konkurrenternas. Inte är det billigt heller.

De borde tänka Lego istället.

Tänk t ex att gå in på en bobutik som JM, Skanska etc och få se hela det aktuella sortimentet i Lego. Det känns lite annorlunda. Och dessutom kunde ungarna få något att göra medan man blir uppkrokad.

Och, nu till det roligaste. Istället för ett par 100 000 till dyra byrån ger man ett par 10 000 till några ungar som får sitt första extrajobb - att bygga Lego!

Tillsammans med ändå isär

Vi har fått pastaproblem i familjen. Förr, BC (before children), räckte ett pastapaket till två måltider för två. Aldrig blev några slattar kvar. Nu går det åt 2/3 av varje sort när vi äter. Vilket innebär att vi har fullt med massa olika pastakartonger med en tredjedel kvar.

Kan man inte blanda då? Inte jag. Jag är rättningsbög. Jag klagade redan som 6-åring på mamma när hon blandade olika besticksserier till lunchen. Jag gillar inte när ungarna blandar Star Wars-Lego med Indiana Jones. Och absolut inte Duplo och vanligt Lego. Att äta blandade pastasorter är fullständigt omöjligt för mig.

Dessutom är det inte alltid ungarna gillar samma pasta som vi. Speciellt inte långa varianter.

Men lat som jag är vill jag inte koka upp flera kastruller. Så då till min senaste idé:

Pastaavskiljaren.

Tänk er en tekula. Som är fem gånger så stor. Fyll den med kidsens makaroner och stoppa ner den i vuxen tagliatelli.

Med den skulle man även kunna koka morötter tillsammans med potatisen och ändå kunda servera dem åtskilda.

Kommer den lovar jag att köpa.

Gjort för att slängas!

Den här gillar jag. Stolar som tål behandling av barn. Och när de är klara med dem lägger man den i pappersåtervinningen. De kan göra sånt som barn gör med stolar. Kasta dem (vilket inte gör ont), rita på dem (vilket är lätt och inbjudande). De är gjorda för att konsumeras.

Lillstol som den heter är designad av Stina Svalin och Mats Gylldorff genom deras egna företag GylldorffSvalin. Den är gjord i återvunnet papper och kan därmed betraktas som ett praktexempel på designfilosofin Cradle-to-cradle som jag själv är väldigt glad åt.

Ni hittar den på www.gylldorffsvalin.com . Tyvärr är den fortfarande lite dyr, 400 kronor. Men det är bara för att de gör korta serier. Så se till att fråga runt så att de vågar gå på större volymer.

Ingen Astrid i år heller

Herta Müller blev det som i år kasserade in 10 miljoner och ett pris ur kungens hand.

Äntligen! Välförtjänt!

Äh. Skoja bara. Vem är hon? Varför får inte Astrid Lindgren priset? Postumt. Det tycker i alla fall Aftonbladets läsare.

Själv tycker jag att idén att ge Astrid Lindgren Nobelpriset, död eller levande, är en fullständigt infantil tanke. Det handlar om helt skilda saker. "Men hon har ju betytt så mycket för världens barn". Tja, varför inte ge George Lucas fysikpriset för sina special effects i Star Wars. Eller Dr Ruth medicinpriset för att hon undervisat världen i säker sex.

Om du inte råkar ha läst Herta Müllers samlade verk kan det ju bero på att du själv inte är tillräckligt bevandrad i litteraturen. Det är inte jag t ex. Den enda författare jag lyckats pricka in innan han fick priset var JM Coetzee. Själv har jag heller inte haft några invändningar mot valet av fysik-, kemi- eller medicinpristagare. Av exakt samma skäl - jag kan inte tillräckligt mycket.

Däremot håller jag med om att Astrid Lindgren liksom många andra barnboksförfattare, filmskapare och andra personligheter som har haft mycket stor betydelse för världens barn. Och har man stor betydelse för barnen är det min absoluta övertygelse att man haft stor betydelse för världen.

Så varför inte instifta ett stort saftigt pris för människor som ger barn lycka. Och då inte någon löjlig Finlandskryss som pris eller middag med övernattning på Grythyttan. 10 miljoner ska de ha. Eller 20. Vi har ju gjort det lite av en svensk specialitet med priser. Nobelpriset, Polarpriset och lite vatten- och miljöpriser i Stockholm och Göteborg. Så om Astrid inte fick Nobelpriset kan hon väl stå bakom ett Lindgrenpris. Fast då har hon väl inte testamenterat sina stålar till detta förvisso. Vilket ju är en inte oviktig detalj i sammanhanget.

Borttappat.nu

Dolt nummer. När det står så är det aldrig bra. Brukar antingen vara tandläkaren eller Skatteverket.

Men denna gång var det en vänlig själ som hittat 6-åringens mössa. Jag lät nog lite förvirrad. Inte minst när jag frågade hur den såg ut, ungefär som om jag inte litade på henne, att hon kanske hittat någon annans mössa, eller som om jag skulle bedöma om det var värt att åka och hämta den.

Det var vår mössa. Och hon hade fäst den i en parkbänk i hörnet Ståthållaregatan och Oxhagsgatan i Majorna.

I all förvillelse fick jag inte hennes namn. Och dolt nummer är inte mycket gå på. Och det kändes så tomt.

Inte så att hon räddat livet på våra barn men hon tog sig besväret att ringa mig (tre gånger, om det inte var tandläkaren de andra gångerna). Och hon hade tålamodet att förklara Majornas geografi för mig. Med tanke på hur många namnade grejer som aldrig kommit åter gäller det inte alla människor.

Så då fick jag också idén att man borde han någon form av virtuell anslagstavla där man kunde posta personens namn och säga tack. Kanske skicka en liten digital present som på Facebook, en champagneflaska eller varför inte en låt på Itunes eller en ljudnovell.

Typ upphittat.nu. Eller borttappat.nu . Adresserna är lediga otroligt nog. Där skulle man i så fall även kunna märka ut hittade grejer på Google Maps, efterlysa sina egna borttappade grejer etc.

Men. Tills någon fixat den sajten. Till dig snälla kvinna som ringde. Om du läser Idéppan. Tack!

Och ett tack och en puss till Idémamman som namnat alla grejer.

Vad sa 6-åringen då. Tack? Nix.

"Varför är den blöt?"

"Var så god", sa jag

Vi vet vad du vill ha!

Google är för roliga med sina Adwords-annonser. Kanske lite väl känsliga. Som i förra inlägget om barns utbrott som gav följande erbjudanden:

Kognitiv Beteendeterapi
Kvalificerade skolpsykologer
Relationsproblem?
Ägglossningstest

Hjälp, är det det som den här bloggen utstrålar!? Känner inte riktigt igen mig. Å andra sidan har jag inte sett några swingerannonser nu på ett tag. Kanske har tröttnat.

11e budet

Allt om barn publicerar en lista som man själv skulle vilja skrivit. Hur man får stopp på barnens utbrott. Jag tror att jag praktiserat precis samtliga strategier (läs den, gärna i lugn och ro, den är värd att begrunda).

Jag skulle vilja lägga in ett snustorrt 11e bud:

"Undvik utbrottet från första början"

Löjligt javisst. Men de senaste åren så är det något som slagit mig rätt ordentligt när utbrotten kommer: Jag såg dem komma. Ungefär som regntunga moln på midsommarafton har de glidit in. Själv har man tänkt att inte kan det väl....jo det kan det!!

De är trötta, hungriga, har varit med om massa på dagis, är längtiga...

Det händer i väderleken, det händer i relationer, i jobbet, med barnen och i VM-kval. Du ser att det här blir inte bra. Tricket är att orka agera. Det tråkiga är att du inte märker hur stor belöningen är när du lyckas. Det inser du först när du misslyckats. Igen.

Ordförklaringar för barn-wiki

Med en sexåring hemma sätts ens pedagogik allt mer på prov. Ord som gjort sig så bra bara som ord måste plötsligt förses med begåvade förklaringar.

Idémamman håller precis på att förklara "Förbannelse". Verkar gå ganska bra förvisso.

Man borde ha en wiki med enkla förklaringar för barn. Helst med tillhörande Iphone-app. Eller hur är det, kanske kan man ringa 118118 om det här nuförtiden?

Eld i baken

Jag säger inte att det krävs för ett fullt fungerande samhälle eller för att barnens mänskliga rättigheter ska respekteras. Men skulle det inte vara trevligt om bilbarnstolar hade lite värme i sig så här när hösten kryper på. Det borde väl bara vara att plugga in i 12V-uttaget?

Lego Gustav Vasa och Lego Jesus

"Fast mest vill de ju mest leka. Det är roligare än att lära sig". Tillsammans med lärare och rektor stod jag och pratade om situationen i förskoleklassen. Alla höll med och skrockade. Utom fritidspedagogen:

"Att leka är också att lära. De lär sig minst lika mycket i leken". Alla tystnade. Så sant. Så pinsamt sant.

Barn lär sig genom lek. Det var ju det man läste om i sociologin än gång för länge sedan i plugget. Så hur utnyttjar vi det?

Det enkla svaret är väl att vi inte behöver utnyttja det. Det är precis det som är grejen. Det är hur barnen kommer på, utövar och utvecklar sin lek som leder till lärande.

Fast ibland kanske vissa saker som vi traditionellt tycker är lärande kunde få lekas istället.

Hemma är det mycket Lego Indiana Jones just nu. Och Lego Star Wars väntar runt hörnet. Till och med vår treåring kan huvuddragen i Jakten på den försvunna skatten. Fast han aldrig sett den. Då är det ju lite slösaktigt med att lära sig så mycket om en fiktiv figur.

Varför inte Lego Jesus, Lego Gustav Vasa eller Lego Oliver Twist (förvisso även han fiktiv). Eller Lego Stone age eller Lego Fuglesang.

Själv lärde jag mig allt om historiens upptäckter genom Långben som Marco Polo, Galileo Galilei, Christoffer Columbus och Leonardo da Vinci. Och sorgligt nog fick jag geografiundervisning genom Tintin i Kongo.

Kanske skulle våra barn få leka ännu mer. Och komma ihåg desto mer av det vi vill att de ska lära sig.

Eller som man säger inom Montessoripedagogiken: Följ barnet!

Vem sökte ni?

Kollade igenom sökorden på Google som gör att en del av er kära läsare kommer till den här bloggen. Och började klia mig i huvudet. Här är listan:

1. Idépappan

2. Idepappan

3. Familjeporr

4. Pappablogg

5. End of discussion

6. Bok Happy Meal 2009

7. Bolibompa

8. Leksaksreparatör

9. 5-kamp idéer

10. dagis idéer

De två första är väl inte mycket att säga om. En blandning av folk som hört talas om bloggen och dem som är s k Google-surfare, ni bryr inte om att memorera adresser utan låter Google ta hand om det.

Men trean. Familjeporr. Har jag skrivit om det? Vad är det? Vem söker på det? Låter nästan lite spännande. Eller äckligt.

Sen är det ju glädjande att en sådan sak som leksaksreparatör, en av mina absoluta käpphästar, leder hit. Fast det är klart, skälet att det gör det är att det inte finns någon och det är ju lite trist.

Tack alla som läser i alla fall. Och tack Google för att ibland lite otippat föreslå Idépappan som läsning för förvånade sakletare där ute.

Barnfritt tack

Det finns en Ipone-app som jag inte testat men som jag är rätt sugen på: No kids allowed. Den sänder ut en ton med en frekvens som endast barn kan höra som är så hemsk att de går därifrån. Vi vuxna däremot hör inget och kan sitta och prata ostört. Låter lite som någon form av hamster-fälla men vissa dagar känns det som att den skulle vara intressant att testa.

En variant, mycket svårare troligtvis att få fram, är någon form av signal som endast maskerade möjligheten till barnens igenkännande av "mamma och pappa verkar sitta och äta frukost, läsa tidningen och vill vara i fred"-situationen.

Naturligtvis kan det vara värt att testa No kids allowed vid just det tillfället. För något måste hända. Svenska Dagbladets helgläsning tillsamans med dyrt surdegsbröd, marmelad från bondens marknad och ekologiskt kaffe från toppen av Anderna börjar bli fullständigt overkill när det samtidigt ska torkas rumpor, repareras DVD-skivor, sätta på Lego-klistermärken och knyta halsduk och sedan ta av den inom loppet av 1 minut.

$0,99 var det. Fram med sladden.